Planerat planlöst åkande

Det till synes för mitt otränade öga, som såg ut som ett planlöst åkande, var i självaverket stategiskt och väl genomtänkt...
Skären gick snabbt på isen, pucken lika så, tacklingar, testosteron, skrik och rop och ramsor - Hockymatch Timrå-Modo.
Idrottens littugi fachinerade mig... Väl inne i arenan med 6000st människor till viste jag inte vad jag skulle fästa blicken på, publicken eller hockyspelarna eller bara på domarna, eller kanske på mannen där mitt i publikhavet som högröd i ansikte skriker att Timså spelar som fittor.
Tänker i mitt stilla sinne att detta är inte rätt forum för mig att fronta honom och säga:
- Ja, visst spelar dom bra!
Det enda som skulle hända var att jag skulle dela hans högröda ansiktsfärg...i formen utav den blodpöl jag kommer att befinna mig i....efter att han slagit ner mig...
Helt plötsligt händer det något, delar av publiken gör tecken, för mig helt okända, domaren gör lika så...och så blir det utvisning, under jubel och bua-rop.

Spelet fortsätter, massor händer hela tiden, ramsor, osämjor, ifrågasättningar, mål chanser...och så händer det - Timrå gör mål.
Helt plötsligt börjar arenan koka, händer åker upp i luften och ramssor ropas synkande inne i arenan...
Så långt är jag med... när Timrå gör mål (som jag förstår är det lag som jag torde heja på) reser vi oss klappar tacktfullt och hänger med i ramsan som just för tillfället väljs (här finns en si så där fem att välja mellan, detta från en novis öron och ögon) Denne tas upp av klacken, den som tacktfullt leder rop och ramsor och rytm.

Även om vi inte har 6000st människor på våra arenor där jag jobbar, kanske på sin höjd 15st så vet vi när vi ska stå och ropa (läs: stilla läsa med) vår hejaramsa, kanske väljer vi ramsan som vi kallar trosbekänelsen... Här är det ju ganska lätt som novis att se var man sitter och står, man följer liksom de som kan...liksom jag på hocky matchen ganska snabbt fatta galoppen...
Jag lärde mig ganksa snart vart jag skulle sitta och stå och klappa...
Sen kom det ju till en massa... ord jag inte förstog, rörelser och gester som betydde något - men vad?
Marchen som för mig påminde om röelsen och pulsen som finns inne i en välfyld frikyrka - med händer i luften och rörelse som ser så spontan ut men alltid sker på given signal - och självklart vad skulle man annars göra om det blir mål för det laget man själv hejar på om inte ställa sig upp och tjuta, jubla och klappa?!?!!
Så där, på min första hochymatch på en arena, fylldes jag av förundran, av spelet som spelas - i dubbel bemärkelse. Av testosteronet som låg i luften och som jag är övertygad om att det smittar...Av leken och allvaret.
Ja och ja, jag blev lite bitten - ja, jag drogs med...

Tänker på en bok jag läste under utbildningen, hur man skapat en sekt, där man väntade på Elvis återkomst, där man under året kläde sig i olika färger, beroende på vilken färg på kläderna Elvis hade haft under vissa uppträdande, man hade under sinna samnakommster och sermonier, rörelser (hämtade och inspirerade av Elvis själv) och läste och sjöng texter, som såg som heliga...

Tänker: Om jag tror att testosteron smittar - Gör fundamentalism okså det... eller om en grupp människor är väldigt karismatiska...
Eller är det bara att man dras med i själva stunden?
Finns det olika människotyper - det var ju inte alla där inne på arenan som högröda i ansiktet skrek att Timrå spelade som fittor...
Det är inte alla som faller ner på golvet i trans....
Men hur som helst, så dras vi med, mer eller mindre
och hur som helst är gemensam en mäktig våg och kraft som kan förena...
och hur som helst så kan det uppstå konflikter när det finns gemenskap som inte släpper in den som inte tänker lika...
och hur som helst så skapar människan alltid seder, rörelser, kontexter- där hon får ge uttryck för engagemang...
Sen får man bara hoppas att engegemanget stannar där och inte blir till en drivkratft att förstöra och förgöra det som befinner sig i samspel med ens engagemang, ens hockylag eller frikyrka eller vad man än må tillhöra....