Jaha är det bra vi idag...

...ska vi köra ändå eller?

...Jag svarar, ja vi är ju här...

...ja vi får väl sjunga för änglarna....

Jag tänker stilla... idag är vi flera än på länge i gudstjänsten...ja okej, vi har ingen "kyrkobesökare"...utöver oss, som just för dagen har uppgifter, som tex köra, läsa texter, fixa praktiska saker, spela, läsa texter och hålla i hopp allt...

...åssa börjar diskutionen...Att inte hälsa välkommen, när vi börjar gudstjänsten...
...ja, jag tycker det är trevligt när man säger välkommen...
...ja, men det sägs att vi skaper ett vi och ett dom...
...hur säger man välkommen utan att säga välkommen...

och då slår det mig plötsligt...

Så länge vi säger:
Jaha, är det bara vi idag...ska vi köra ändå....?
Så länge vi ser oss som har uppgifter i gudstjänsten...som "icke gudstjänst besökare" eller som att vi ser det som att det "inte kommer" någon på gudtjänsten utan oss... då har vi ett vi och dom...
Vi är ju där för att fira...jag håller ihop allt, men jag ska fortfarande vara en del av det...varför håller jag annars i hop det?
Om jag sjunger, ska jag inte sjunga för att uppträda, utan för att fylla mig med sång och glädje och dela det med andra...

Jag är där, jag deltar, jag upplever, jag firar...
Det är inte bara vi - det är vi, vi är femton stycken, som tillsammans får uttrycka vår längtan, vår nöd, vår kärlek till den Gud som vi tror på.
Den Gud som jag tror bär och omfamnar oss var vi än är.

När jag kommer till kyrkan så är jag inte kyrkobesökare, jag är en människa som vill uttrycka min längtans rop och nöd.
Gudstjänst - att tjäna Gud.
Att tjäna Gud, behöver ingen publik.
Att tjäna Gud behöver ibland en gemnskap.
Att tjäna Gud, att ha gudtjänst - är att dela gemnskapen - så det är aldrig:
"Jaha, är det bara vi idag"....
...inte när vi är femton stycken som kan dela gemenskapen, när vi är femtio stycken som på olika sätt tjänar Gud...
Med vår sång...
Med vår bön...
Med våra toner...
Med vår praktiska hjälp...
Med vår närvaro...
med oss själva... just här och nu...
Delad glädje, dubbel glädje...
Delad sorg, halv sorg...

Vi sjunger inte bara för änglarna, vi sjunger för oss själva, vi sjunger oss till en gemnskap, gemenskap att få komma med vår nöd och vår längtan och ge uttryck för den i texter, sånger, musik.

Så visst kan vi hälsa varandra välkommna....eller så kan vi strunta i det... det är inte poängen...

Frågan är varför vi firar Gudtjänst? Varför vi är där?

Det är inte bara vi - det är vi som är här idag!