Vinet är slut

Vet inte var jag ska börja idag, vet inte ens om jag ska skriva här idag... känslorna är för många... orden kan så lätt ta form i fel riktning...
Men jag gör ett försök... knappar på tangenterna... tankarna tar form...orden dansar i tanken...

Affekten, rädslan, försvaret.
försvaret, affekten, rädslan.
rädslan, affekten, försvaret.
affekten, försvaret, rädslan.
rädslan, försvaret, affekten.
försvaret, rädslan, affekten.

Tänker på Maria, Jesu mors ord i texten om brölloppet i Kanan:
- De har inget vin.

Jesus svarar, låt mig vara, kvinna (beroende på hur man betonar den meningen skulle man kunna ta denna bibelvers som ett bevis på att Jesus ville vara kvinna - Låt mig vara kvinna!)
Men om vi kör den traditionela tolkingen, att han vill vara i fred...så säger han:
- Låt mig vara, min tid är inte kommen än.

Maria som en bedjare - som inte ber om något - berättar bara om vad som är slut, vad som fattas och vågar vila i tillit på att tiden ska komma, tiden är inte förbi, den kommer.

Hon sätter ord på nöden.
Vinet som ofta i literaturen symboliserat kärlek...
Jag säger till Jesus:
- Jag har inget vin
Hjälp mig i min nöd - att ge kärlek, men oxå att ta emot. Att se kärlek...när min blick är grummlig.
Men mest - att ta emot kärlek.

Gud jag har slut på vin.
Förvandla mitt vatten till vin, påmin om att du inte bara förvandlar vatten till vin, du låter även vinet bli till blod och blodet till befrielse, liv och kärlek.

Gud det här är min nöd:
- Att jag suger på att våga mig älskas. Att jag suger på när det gäller att ta emot.