Någonatans på vägen från jobbet till hem, kom Farbror Borde på besök.... som ett brev på posten kommer han på besök, dagen innan de älskade små tjejerna kommer hem...

Jag detta med att leva så...
Ibland är vi sju...
Ibland är vi sex...
Ibland är vi fyra...
.... är ibland svårt...
När små tjejerna inte är här, saknar man dom så det gör ont i kroppen... deras tomma sängar vittnar om att något fattas att något inte är rätt...och så kommer dagen innan de kommer...
Hej, Farbror Borde...
...hans besök lämnar spår av oro, rastlöshet...och logestik-hjärnan öker automatiskt med tio steg...

När jag stiger innanför dörren och snubblar mig fram på skor och väskor, följer han mig tätt i häll...och följer mig in i köket...där jag kan skymta diskbänken bakom ett Mount Everest av disk...knackar Farbor Borde på axeln o kräver min uppmärksamhet...
Jag tar ett djupt andetag och säger:
Farbror Borde, du kommer faktiskt lite olämpligt...har inte tid med dig nu... jag vill äta, sen vill jag vika tvätten, hämta S och bara ta det lugnt...när jag sagt det innfiner sig en befriande känsla...
Jag sätter mig och äter...alldeles ensam sitter jag vid bordet...språkar lite strött med damråttorna...

Tar mig stilla ann tvätten som får mig att sakna dem ännu mer... kärkeksfullt viker jag de små tröjorna, nattlinen och pjamas...känner saknaden...
Hör hur telefonen ringer... det är farbror Borde igen...jag låter det ringa...

Lägenheten är tyst, märkligt tyst... Tomt. Ensamt. Konstigt.
...då bryts tystnaden... äntligen hör jag de välbekanta steg i trappan... ett av barnen är hemma...puuh!
Nedräkningen har börjat...snart är det dags att hämta barn nummer två...M den stora är på väg...senare i kväll ska jag hämta älsklingen och i morgon hoppas jag att vi är fulltaliga...

Så där vid foten av Mount Everest och mitt i hinderbanan i hallen och mitt i de släktforskande damråttorna...växer kärleken över dem jag har priviligiet att dela mitt liv med och helt plötsligt slår det mig att jag äntligen har fått det jag alltid drömt om... en familj och en människa som jag kan dela (familje)livet med, i kärlek, skratt, allvar och öppenhet och mycket mycket mer...