Idag har jag fastnat på en lerig väg. (när jag hämtade sommardäcken ute i stugan)

Idag har jag jobbat.

Idag har jag tvättat bilen.

Idag har jag lagat god valborgsmat.

Idag har jag oroat mig för bonusbarn.

Idag har jag bytt till sommardäck.

Idag har jag fått skäll två gånger...så där oförberet...så jag har lixom bara spärrat upp ögonen...och blivit tyst och bara låtit deras ilska rinna över mig... efter andra gången satt jag mig i bilen och började fnittra, sen grät jag....så där i biltvätten fnittrade jag och grät jag om vart annat...och konstaterade att veckan varit lite för tuff...

...märkligt detta med andra människors ilska...när den är så tydligt fel riktad...man lixom bara råkar komma i vägen...
Ja, så har jag ju själv gjort massa gånger... tagit ut min frustation och ilska på den som är närmast eller den som står mig närmast...

Samtidigt är det så lätt att tänka att oj, jag kanske gör fel... det kanske är mitt fel...
men så tänker jag...
...nä jag kan inte rå för att vägen till stugan ser ut sju svåra år... kälen släpper och den är för bedrövlig... det kan jag inte påverka...och jag kan inte rå för om någon kör fast...
...nä jag kan inte rå för att restaurangen liger brevid en biltvätt....men visst... att tvätta bilen med avfettningsmedel är inte miljövänligt... men jag gör det ju iallafall på just en biltvätt...

Tänker på de människor som varit arga idag, undrar vad som egentligen skavde...

Tänker på de gånger jag blivit arg och tagit ut det på människor som inte har något med saken eller ilskan att göra...

Tänker på hur komplex människan är...

Tänker på orden som träffade mig idag...orden att jag är nonchalant, oansvarig och omänsklig - känns lite ändå....

Men är tacksam för en vänlig bonde med en stor traktor som drog upp mig ur den leriga vägen...

För övrigt så saknar jag att dela dagens tankar med min älskling...
Försöker se det positiva i det hela - hon har det underbart...
och jag känner att min relation till två bonusar djupnar....

Död och sorg

Död och sorg ingår i mitt arbete...vänjer mig aldrig vid det...det borde jag kanske inte heller göra...
Död....
Sorg...


För dig som saknar...
För dig som förlorat...
För dig som sörjer...
För dig som gått sönder...
För dig som skriker i förtvivlan...
För dig som döden kommit och hälsat på...

Så kan jag inte fylla tomrummet
Så kan jag inte ersätta det som gått förlorat...
Så kan jag inte gråta dina tårar...
Så kan jag inte laga det som gått sönder...
Så kan jag inte ta din förtvivlan...
Så kan jag inte hindra döden på sin väg...

Men jag lånar gärna ut min axel och mina öron och lyssnar gärna när du sätter ord på din saknad...gråter över det du förlorat, skriker ut din förtvivlan och sitter en stund med dig och tittar på skärvorna i din hand...och delar det du förmår att dela, när döden tagit din älskades hand....

Herren är min Herde

HERREN är min herde, mig skall intet fattas.
Han låter mig vila på gröna ängar,
han för mig till vatten där jag finner ro.
Han vederkvicker min själ,
han leder mig på rätta vägar
för sitt namns skull.
Om jag än vandrar i dödsskuggans dal,
fruktar jag intet ont,
ty du är med mig.
Din käpp och stav de tröstar mig.
Du dukar för mig ett bord i mina ovänners åsyn.
Du smörjer mitt huvud med olja och låter min bägare flöda över.
Idel godhet och nåd skall följa mig i alla mina livsdagar,
och jag skall bo i HERRENS hus evinnerligen.



Människobarn
Vet att du ibland kan känna vilsenhet
När du står på jorden i din litenhet
Och ovanför på himlen blundar stjärnorna

Människobarn
Vägen kanske känns som en oändlighet
Som den bara leder bort i ovisshet
Men ljuset bor i natten och i skuggorna

refräng:
Du är älskad där du gårNågon ser,
någon tar din hand
Någon följer dina spår
Leder i hela vägen fram
Du är alltid älskad där du går

Människobarn
När din natt är mörkast
Har den redan vänt
Följ din väg i ljuset som ditt hjärta tänkt
Och ovanför på himlen lyser stjärnorna

refräng
Du är älskad där du går
Någon hör, någon rör din själ
Det finns någon som förstår
Allt du gör, någon vill dig väl
Du är alltid älskad där du går

Susanne Alfvengren - Du är älskad där du går

Herren är min Herrde ingentin skall fattas mig...
Du är älskad där du går....
Godhet och nåd skall följa dig evinerligen...
Han låter min bägare flöda över...jag får alltid en andra chans...
Gång på gång får jag försöka på nytt och på nytt... i min männsklighet, i min bräcklighet....vilar jag på gröna ängar...
Är jag alltid älskad där jag går
Någon rör min själ...

Ett frö....ett liv

Liv är dramatiskt ett litet frö...så mycket mer än ett frö

Mitt i livets dramatik, kan vi behöva vila...
Mitt i livets dramatik, kan vi känna oss ensamma

Livet andas lever och växer...solen tränger fram ur molntätt dimma...

Var inte rädd för mörkret, ty ljuset vilar där...

Vem gör det här frivilligt?

När jag står där i det lila båset, på det lortiga och kalla golvet och försöker skölja bort schampot ur håret, med typ fyra ynkliga vattenstrålar, vatten som är mer kallt än varmt, tänker på maten som har varit mer eller mindre smakfullt, men alltid sett ut som en riktig sörja...tänker på det kalla tältet och fukten som tar sig in överallt, precis överallt, då undrar jag: Vem åker frivilligt till detta? (en tanke far snabbt genom tanken: inte jag)
Men så känner jag ända att det är något visst, men delandet, med de enkla livet, bönerna med sitt konstanta återkommande...Det fyller mig och det är ett uttryck som tilltalar...
Att dela tankar om tro och liv, att dela bönen, sången tystnaden, att dela festen, leken och skratten...
Att dela med sig av varma sovsäckar, att dela med sig av plats på golvet inne i en barak för dem som tycker att det räcker med kyllan ute i tältet.

Dela är ett ord jag kommer bära med mig...

...ja, jag är alltså hemkommen från Taizé efter 36 timmar på buss och några riktigt intensiva dagar i Taizé och 36 timmar tillbaka till Sverige. Många upplevelser har jag haft, och mer än en öm kropp och en rejäl förkyldning är det tanken om att dela jag kommer ta med mig hem från Taizé.

Korset

http://1.bp.blogspot.com

När vi blir uppmanade att ta vårat kors...vad innebär det...egentligen?

Tänk om det är omvänt... Tänk om det är så att det är du och jag som är korset Jesus bär och spickas upp på och dör på? Vad innebär det egentligen?

Det beror på vems händer.

En basketboll i mina händer är värd en hundralapp.
En basketboll i Michael Jordans händer är värd flera miljoner.
Det beror på vems händer det är.

En tennisracket i mina händer är värdelös.
En tennistacket i Pete Sampras händer är en världsmästartitel.
Det beror på vems händer det är.

Två fiskar och fem bröd i mina händer är matsäck för ett par personer.
Två fiskar och fem bröd i Jesus händer mättar fem tusen.
Det beror på vems händer det är.

Några spikar i mina händer kan bli en trädkoja.
Två spikar i Jesus händer räddar världen.
Det beror på vems händer det är.

Så lägg din oro
dina bekymmer,
dina rädslor,
dina förhoppningar,
dina familj,
dina vänner och dig själv
i Guds händer.

Där kan du vila tryggt.

Askungen

Jag har funnit min Askungen.... vi ska bo i vårat slott och leva lyckliga alla våra dagar...inte ens döden kan skilja oss åt...I Vårat slott slipper hon rensa aska ur eldstaden...

Lägneheten är städad, kläderna ligger på sängen... nu åker jag snart...att resa, att förbereda sig inför en resa, yttre och inre...
Orden saknas...
Fokus saknas...
Men passet har jag i allfall hittat...

Till mine av ett litet liv...

Idag tänker jag på mina vänner som förlorat sitt barn...
I dag tänker jag på dem som livet tycks bli alldeles för kort för - och dem som finns i deras närehet...
I dag tänker jag på alla de som förlorat någon som är dem när och kär...
I dag tänker jag på Zacharias och på alla han har runt om kring sig...
I dag tänker jag och hoppas att han dansar med änglarna och att Maria om aftonen breder sin blå kappa om honom...
Maria som vet vad det är att förlora sitt barn...
Tårarnas mantel som gråtit över alla förlorade barn...
Frälsarkransens blå pärla - bekymmerlöshetens blå pärla - trotsar oss ihärdigt... sveper in oss i våra tårar... tårar som renar och helar, skyddar och förenar...bekymmersfritt, får sorgen vara sorg och tårarna får bara finnas...
Maria som ger oss hopp...en anning om...att kanske går det att stå kvar... när livet och förlåten rämnar, när livets mörker drabbar oss och solförmörkelse drabar vår jord, när andetagen slutar och tystnaden lägger sig...
...då står hon kvar...sörjande...gråtande...står hon kvar...vid sin son...

...vid sin Sons sida följer hon honom till graven...

...graven som på tredje dagen var tom...
Han är inte här, graven är tom...
Befriad. Uppstånden. Hemma.

Jag hoppas att medans du dansar i himmelen Zacharias, så hoppas jag att Maria breder sin blå mantel över mamma och pappa...och att de får mod att stå kvar vid din sida...och inte glömma att även du är...
Befriad. uppstånden och hemma

Här är där man är, där är där man inte är...

Lägenheten är tyst och tom... ensamheten är ovanlig och märklig... vet inte när det hände sist att jag var ensam hemma...
Saknaden slog till när ett MMS kom med bilder på några av dem som borde vara här...eller jag där de är...
Ja, har nog inget mer att skriva här för nu...
Hade massor av tankar i duschen, men de verkar åkt med ner i avloppet...

Vet bara att mina älskade inte är hos mig...
Vet bara att de fattas mig...
Vet att vi kommer ha det super bra på vora olika håll...
Vet att jag önskar att jag skulle vara med dem...
Vet att jag överlever ändå...
Vet att jag saknar den...
Vet att jag längtar efter dem...

Vet...
...här är där man är, där är där som man inte är...

Bland tvätt och spöken en måndag morgon

En stor vit tvätt...
En liten vit topp, men röda band på sig...
En dålig kombination...
Vet inte hur den hamnade där...sorteringen kanske gick lite fort...
Ja, ja i vilket fall som helst, så blev inte skadan så stor... tre av plagen fick en rosa nyans...
Hmmm typiskt....

De små händerna hjälper mig frenetiskt...
Jag ler åt att det går att "belöna" med att de ska få gå ner till tvättstugan och hänga tvätt med mig och de klär på sig och borstar tänderna och inte slås över den rosa dockvagnen...
När tvätten är hängd är det dags att ge sig iväg på spök jakt...
...vågar vi gå fram till spöket med det röda blinkande ögat...
...vi testar vad som händer om vi trycker spöket i ögat...
E och M hand i hand... jag några steg bakom...
Fingret i ögat på spöket...

M utbrister:
- ...aaa lusset tääännnds, i va inget pöke!!!


Vittvätt som så lätt blir missfärgad.... rosa eller grå... beroende på vad för klädesplag som smygger sig in i den vitatvätten...
I bland är det väl så att en grå tanke färgar hela den vita... och ljusa tillvaron... så allt verkar bli gråt....
Eller rosa....även om rosa är bättre än gråt...så har det ändå uppstått missfärgning...eller vad är egentligen missfärgning...
Ibland känner jag mig som en svart strumpa i en vittvätt - okej men på fel ställe...
Ibland känner jag mig som en vittvätt men som blir på hälsad av en svart strumpa - en svart tanke...
Ibland är jag som en vittvätt som rokar blanda mig med en liten röd stumpa, då går jag på rosa moln och njuter av tillvaron...

Spöket...som visade sig vara en ljusknapp...
Ibland ser vi saker som inte finns...ibland ser vi inte saker som finns...
Vi målar upp bilder och det är de vi ser... och det är just då vår verklighet...
Ibland vågar vi möta spöket...då tänds ett ljus...ett hopp...

Look what you diiiiid!!!

Kärleken utlämnande och svår...
Kärleken utlämnande och vacker...
Kärleken kommer till en och helt plötsligt känns det som hjärtat hamnar utanför kroppen... själen studsat utanför sitt trygga skyddande rum...
Kärleken svämmar över...

Hjärtat dinglar utanför min kropp, blottad och synlig för världen... ord stötter in i hjärtat, som pållar rakt i i själens djup...mötet får hjärtat att växa...möten får hjärtat att krympa... Människor kommer och går, lämnar avtryck, stannar en stund eller fortsätter...

Stanna kvar en stund...
Vet att jag ibland skrämmer bort...vet att jag ibland inte når fram...
Jag är för mycket...
Jag vill för mycket...
Jag vill för lite...
Jag är för rädd...
Jag är egositisk...

Ja, jag är människa...

Ledsen om jag stampat på ditt hjärta...när jag var och hälsade på... men tack att jag fick komma det nära...

....Tack

Jag älskar henne....

Jag älskar hennes sätt att äta chips...

Jag älskar att titta på henne när hon betarktar omvärlden...en film, sina barn eller något annat som händer i hennes närhet...

Jag älskar hennes sätt när hennes mentala bilder inte blev som hon tänkt sig...

Jag älskar hennes tankar...hennes stora hjärta som rymmer hela världen...

Jag älskar hennes kärlek till sina barn...hennes omsorg...hennes oro...hennes stolthet...

Jag älskar hennes sätt att dra sig undan och ladda om...

Jag älskar hur hon somnar in...hur hon sover...och hur hon vaknar...

Jag älskar hennes behov av ordning...

Jag älskar hennes sätt att borsta tänderna...

Jag älskar hennes skratt...hennes gråt...hennes ilska och tjurighet...

Jag älskar hennes beröring...

Jag älskar henne...

Jag blinkar och undrar var måndagen tog vägen...

Jag blinkar och undrar var måndagen tog vägen...
Måndag blev tisdag...
Tisdag blev onsdag...
Onsdag blev torsdag...
Torsdag blev fredag...
Och när jag börjar tänka efter är det faktiskt inte längre januari, utan april...
...undrar vilket år det är...visst är det fortfarande 2009 eller?

Jag börjar stirra med stora ögon...tänker; om jag blundrar kanske det helt plötsligt är november 2015

Blinkar och inser att det fortfarande är fredag 2009...

Fredag...jobb...planering...

Sätter mig ner och börjar dra upp verksamhetsplanen för jobbet...tar fram kalendern som täcker 2010/2011
Tänker; jag är inte där än...men om jag blinkar kanske...blir sittandes, stirrande på årsöversikten...

Tanken som började med:
Jag blinkar och undrar var måndagen tog vägen......ersätts nu med tanker som...

Jag längtar efter ett bollplank...
Jag längtar efter en innarbetad års plan...
Jag längtar efter rutin...
Jag längtar efter erfarenhet...

Helt plötsligt så är känslan, att allt springer på så fort borta...eller parallelt med den kommer känslan att det finns en segheten att lära mig leva. Det liv jag lever känns som om jag förvandlas till en myra som ska klättra upp för ett berg...alltså inte en stor sten, utan ett berg...
Det kommer gå sakta, sakta, sakta....

Undrar starkt på om man lever i olika paralella universum...
Ett universum där allt går i snigelfart...
Ett annat där vi blinkar och en vecka har gått...

Undrar starkt på om tid verkligen finns...

Blinkar och undrar var måndagen tog vägen...

Blundar och undrar - finns det någon som helst mening att det ska gå så här fort...
...vad har den här veckan för mig varit?
...har jag i huvudtaget lärt mig något denna vecka?
...Har jag blivit en unns klokare...fått en unns mer rutin och erfarenhet?
...måste man alltid lära sig något?
...har jag växt som människa?
...måste man växa?

Konstaterar att det känns som om det går fort...
Konstaterar att det är fredag och att den rutinderade fredagströttheten knackar på dörren...

Jag blinkar och inser att det är fredag....

...och inser efter fredag kommer lördag och efter lördag kommer söndag... men tänk det är helg!

Länge leve äktenskapet!

Det är inget uruselt april skämt - det händer här och nu.

Ett beslut som har varit efterlängtat har tagit.

Ett beslut som får mig att hoppas och tro på männskligheten. Att det finns en vilja och strävan hos människor att alla människor har samma rättigheter och samma värde.

Läser dock bloggar och fachineras över homohat som kommer fram i olika bloggar och artiklar. Läser och fachineras av hänvisningar till cansesvullster och eviga domar, skärseldar och evig förtappelse. Åsikter som är homofientliga men som kommer som ett brev på posten på grund av det historiska beslut som har fattats i vår rikstag idag!

Jag kan inte hindra människor att tycka att äktenskapet, bara är en rättighet mellan en man och en kvinna. Jag kan inte hindra människor att tycka att äktenskapet är ett förbund som bara och endast kan ingå mellan en man och en kvinna. Jag kan inte hindra människor att tycka att äktenskapet är att avla barn...

Men jag vill säga ifrån med det tydligaste, när man säger att de som tar beslut om att äktenskapet ska vara något som även gäller homosexuella - att de är en cansersvulst eller att homosexuella kommer brinna i helvetet... att homosexuella kommer att få sin dom...efter som de tror och lever fel ...

- då säger jag NEJ! Nu räcker det.

Det finns ingen cansersvulst på samhällskroppen, det finns inget Sodom.

Iallafall inte här och nu - och den himmelska Sodom- vet vi inget om - hur bibetrogna och bokstavstrogna vi än må vara.

Så jag säger bara:

Länge leve kärleken.

Länge leve demokratin.

Länge leve Jesus (evigt faktiskt)

Länge leve könsneutralt äktenskap.

Nu vänter vi på resten av världen och kyrkan...

Livet

Livet.
Logestik.
Mina drömmar.
Jobb.
Andras drömmar.
Viljor.
Tankar
Logestik.
Vardagsliv.
Guldkorn.
Morgon.
Middag.
Kväll.
Natt.
Sova.
Vakna
Lyssna.
Prata.
Livet