När jag står där i det lila båset, på det lortiga och kalla golvet och försöker skölja bort schampot ur håret, med typ fyra ynkliga vattenstrålar, vatten som är mer kallt än varmt, tänker på maten som har varit mer eller mindre smakfullt, men alltid sett ut som en riktig sörja...tänker på det kalla tältet och fukten som tar sig in överallt, precis överallt, då undrar jag: Vem åker frivilligt till detta? (en tanke far snabbt genom tanken: inte jag)
Men så känner jag ända att det är något visst, men delandet, med de enkla livet, bönerna med sitt konstanta återkommande...Det fyller mig och det är ett uttryck som tilltalar...
Att dela tankar om tro och liv, att dela bönen, sången tystnaden, att dela festen, leken och skratten...
Att dela med sig av varma sovsäckar, att dela med sig av plats på golvet inne i en barak för dem som tycker att det räcker med kyllan ute i tältet.
Dela är ett ord jag kommer bära med mig...
...ja, jag är alltså hemkommen från Taizé efter 36 timmar på buss och några riktigt intensiva dagar i Taizé och 36 timmar tillbaka till Sverige. Många upplevelser har jag haft, och mer än en öm kropp och en rejäl förkyldning är det tanken om att dela jag kommer ta med mig hem från Taizé.
2 år sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar