Död och sorg ingår i mitt arbete...vänjer mig aldrig vid det...det borde jag kanske inte heller göra...
Död....
Sorg...
För dig som saknar...
För dig som förlorat...
För dig som sörjer...
För dig som gått sönder...
För dig som skriker i förtvivlan...
För dig som döden kommit och hälsat på...
Så kan jag inte fylla tomrummet
Så kan jag inte ersätta det som gått förlorat...
Så kan jag inte gråta dina tårar...
Så kan jag inte laga det som gått sönder...
Så kan jag inte ta din förtvivlan...
Så kan jag inte hindra döden på sin väg...
Men jag lånar gärna ut min axel och mina öron och lyssnar gärna när du sätter ord på din saknad...gråter över det du förlorat, skriker ut din förtvivlan och sitter en stund med dig och tittar på skärvorna i din hand...och delar det du förmår att dela, när döden tagit din älskades hand....
2 år sedan
2 kommentarer:
Jag anar varför dessa ord kommit nu.
Tungt.
Förresten så hörde jag dig på radion. Det gjorde du bra.
Att du lånar ut dina öron och din tröstande axel till de som behöver är ovärderligt. Du kommer med ljus i de svartaste mörker. Du är fantastisk min älskade vän!!
Skicka en kommentar