Idag har jag fastnat på en lerig väg. (när jag hämtade sommardäcken ute i stugan)

Idag har jag jobbat.

Idag har jag tvättat bilen.

Idag har jag lagat god valborgsmat.

Idag har jag oroat mig för bonusbarn.

Idag har jag bytt till sommardäck.

Idag har jag fått skäll två gånger...så där oförberet...så jag har lixom bara spärrat upp ögonen...och blivit tyst och bara låtit deras ilska rinna över mig... efter andra gången satt jag mig i bilen och började fnittra, sen grät jag....så där i biltvätten fnittrade jag och grät jag om vart annat...och konstaterade att veckan varit lite för tuff...

...märkligt detta med andra människors ilska...när den är så tydligt fel riktad...man lixom bara råkar komma i vägen...
Ja, så har jag ju själv gjort massa gånger... tagit ut min frustation och ilska på den som är närmast eller den som står mig närmast...

Samtidigt är det så lätt att tänka att oj, jag kanske gör fel... det kanske är mitt fel...
men så tänker jag...
...nä jag kan inte rå för att vägen till stugan ser ut sju svåra år... kälen släpper och den är för bedrövlig... det kan jag inte påverka...och jag kan inte rå för om någon kör fast...
...nä jag kan inte rå för att restaurangen liger brevid en biltvätt....men visst... att tvätta bilen med avfettningsmedel är inte miljövänligt... men jag gör det ju iallafall på just en biltvätt...

Tänker på de människor som varit arga idag, undrar vad som egentligen skavde...

Tänker på de gånger jag blivit arg och tagit ut det på människor som inte har något med saken eller ilskan att göra...

Tänker på hur komplex människan är...

Tänker på orden som träffade mig idag...orden att jag är nonchalant, oansvarig och omänsklig - känns lite ändå....

Men är tacksam för en vänlig bonde med en stor traktor som drog upp mig ur den leriga vägen...

För övrigt så saknar jag att dela dagens tankar med min älskling...
Försöker se det positiva i det hela - hon har det underbart...
och jag känner att min relation till två bonusar djupnar....