Föräldraskapet när man inte är förälder...vuxenskapet med alla dess krokiga turer i att hitta en väg att vägleda små och stora människor i ens alldeles direkta närhet...
....blev påmind om att relationen till små människor, gång på gång måste befästas och bekräftas...
...blev påmind om att gränser, gång på gång måste befästas och bekräftas...
...blev påmind om att kampen kan göra riktigt ont...
...blev påmind om att det är svårt med balanserandekärleksfulltgränsochrelationsbekräftandeochbefästande....
Svårt.
2 år sedan
4 kommentarer:
Du gör det bra, du är bra. På att vägleda, på att vara du. Kram
Du gör det underbart och jag äslkar dig för allt du investerar i oss!
Mm, som ensamstående mamma är man rädd för att man inte ska hitta någon som orkar - om och om igen(och om igen?!). För när man knappt själv orkar så mörknar hoppet om att någon annan ska göra det i ens ställe. För kan man ställa högre krav på styrka hos extraföräldern än sig själv?
Men att du försöker så mycket ger mig hopp om att det finns fler som skulle göra det. Tack!
Åh, håller med Comvidare.. Du ger hopp, Kung av Kosmoz!
Skicka en kommentar