Tanketrassel

Visst är det frustrerande när man vill skriva en massa tankar...och så studsar de omkring i sånt rasande tempo att allt känns tomt...
Kanske skulle skriva: Jag tycker det är frustrerande när jag vill skriva en massa tankar...men de studsar omkring i sånt rasande tempo att jag känns helt tom...

Ja, min hjärna är ett enda stort tanketrassel...

...ska jag prata om mässan?
...om konfirmanderna?
...om bill och bull?
...om saknaden efter min mor och far, farmor, syskon och syskonbarn, vänner långt långt bort?
...livet som präst?
...allt jag skulle vilja bli bättre i?
...hur mycket jag älskar mina bonusar?
...hur mycket jag älskar J?
...kyrkbröllop VS borgligtbröllop?
...att hastigt och lustigt bli små och tonårsvuxenförälder.
...att inte vara förälder, utan bara vuxen i ett förhållende som är förälder?
...to be förelder eller not to be?
...tankar om livet?
...tankar om alla veckor av läger?
...tankar om saknaden efter nära och kära (när man lever borta på läger)?
...tröttheten?
...lyckan?
...hungrig...vill äta - vad?


...hmmm nä det verkar bara bli ett enda tanketrassel idag....
...tankarna brukar alltid ta ut en riktning...ta form och ge sig till känna...måla mig en bild...

...inte i dag... tanketrasslet förgyller min tanke...

Om om om sticker tankarna i väg på allt och ingenting... ingen form och fason...

Tror att nattten får trassla....fingrarna får vila....ja, så fär det bli.