Ibland gör livet ont.

Ibland gör livet ont... ibland när insikt kommer, känns det som om något brister...
Tankarna fyller hela mitt väsen och tunghäfta innfinner sig...orden som snurrar förmår jag inte att få ut...

Tid, att ge sig själv tid...tid att låtas orden vara. Tid att låta tankar fara...tid.

Mitt i att livet gör ont - är det fantastiskt underbart. Mitt i det att det gör ont -så läker vi och växer och finner frid...och ro...


Ja visst gör det ont när knoppar brister....varför skulle annars våren tveka

Markus Birro

Läser på Marcus Birros blogg och berör av hans ord, plockar ut några ord som fastnade så där lite extra...

http://www.marcusbirro.se/bloggen/

"Vad har jag då gjort för att dra på mig allt detta hat?

Jag har varit tydlig med min mänsklighet, med min inkonsekvens. Jag har varit tydlig i text med mina drömmar, min svaghet, mina förluster, min sorg, mitt missbruk, min längtan efter att bli pappa, min tröstlöshet över att förlora två barn som aldrig fick chansen att leva, och jag har varit tydlig i min vrede över orättvisor.

Jag har hela tiden varit tydlig med mina drömmar om att skrivandet ska vara en sorts frizon i livet, ett sorts verkligt och andäktigt rum i vardagen, där vi kan mötas. Eller en sjö snarare som läsare och författare går ner till för att möta varandra, som mästaren Stephen King skriver." (Marcus Birro)


Tänker på männsikor i min omgivning som uttsätts för förtal och elakheter, utsätts för orättvisor och konstigheter...
Tänker...det är för deras mänskligheten, för deras tydligheten, för sorgen och sanningen och ärligheten...
det är därför de blir utsatta...

Flera ord berör:


"I takt med mina framgångar har jag fått smaka på de anonyma och de inte så anoyma mobbarnas dunkla hat och kladdiga kommentarer. Jag har släckt ner kommentarerna både här och på min fotbollsblogg på Expressen. Jag tycker det är en märklig demokratisk rättighet att anonymt sitta bakom sitt förbannade tangenbord och hata en människa som står där med sitt ansikte och sitt namn, med hela sitt liv. Jag har ändå fortsatt blogga. Varför ska jag lämna över det mediala rummet till fånarna, till mobbarna, till idiotin?" (Marcus Birro)

fastnar främst över orden:

"Jag tycker det är en märklig demokratisk rättighet att anonymt sitta bakom sitt förbannade tangenbord och hata en människa som står där med sitt ansikte och sitt namn, med hela sitt liv." (Marcus Birro)


Så ofta sitter människor där anonymt och komenterar, kastar och fördömer...
en människa som blottar sitt liv, så vågar man inte ens stå för det man tycker, stå för sitt hat och förakt...utan anonymt sprider man negativa energier till någon som delar sin själ....
Det är väl baksida av bloggandet och cyberns underbara värld...

Kära Dagbok

Kära Dagbok.

Idag har varit en grå och regning dag. Jag vaknade av klockan som väckte mig till en ny dag, där dimman låg tätt över standen.
Dagens väder har verkligen stämt överens med min sinnes stämning.
(o)Inspirationen,(o)orken och (o)tiden gjorde att MC-donald blev ett naturligt och bra val.
Käre dagbok, idag fick vi även hem varorna som vi beställde igår på http://www.matservice.se/
Gud vilken UNDERBAR affärsidé...detta kära dagbok var en av höjdpunkterna på denna dag.

En annan höjdpunkt var när jag såg HENNE...jag såg henne stå där på andra sidan torgen...det bubblade så där pirrigt och underbart i magen när jag såg henne och jag blev alldeles nervös när hon såg mig och vinkade till mig...

Annars har dimman legat tätt kring hjärtat och tårarna har legat på lur hela dagen...
Så käre dagbok, jag hoppas jag har roligare saker att skriva om i morgon sov så gott så hörs vi i morgon.



PUSS

J+K= SANT

<3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3





[Foto Högakustenbron K Adamsson]

Hennes sätt...

Jag älskar henne så galet. Hennes små egenheter.
Hennes sätt att dra i överläppen när hon är inne i någon tanke medans hon läser något på nätet...
Hennes sätt att svara: Nej jag är inte på väg att somna och en minut senare sova tungt tungt... med den där rösten som jag hör att hon kommer att sova om i minut...
Hennes sätt att varje dag, flera gånger om dagen säga: Jag älskar dig, till sinna barn.
Hennes sätt att tappa humöret när det gått för lång tid mellan matintagen.
Hennes sätt... jag hennes sätt är fantastiskt...

Jag kan inte skingra hennes oro...
Jag kan inte ta hennes sorg...
Jag kan inte fixa...
Men jag kan älska hennes egenheter, hennes sätt.
Jag kan lyssna till hennes oro och tårar, dela hennes glädje och hennes skratt.
Jag älskar henne....

Möte

Livet är inte i närheten att vara lätt. Livet är inte i närheten av att bli som man har tänkt sig... men ändå blir livet så mycket mycket mycket mer än den bild jag målar upp. Så mycket stor slagnare, så mycket vackrare än jag någonsin kunnat föreställa mig.

Vi möter oliktänkare.
Vi möter död.
Vi möter rädsla...vår egen och andras.
Vi möter livets trasighet.
Vi möter livets läkande.
Vi möter oss själva.
Vi möter andra.

Vi människor, i vår bräcklighet, i vår styrka vandrar vi på livets stig och möter människor som vi behöver möta, människor som formar oss till de vi är och det vi är på väg till att bli.

Mitt i det lever vi det liv som är vårt. Kanske inte alltid lätt, men vi har valet att välja - liv, vårat liv. I sin svårhet och i sin storhet.

Sofia Karlsson

Stjärnor över Asahikawa

"Det är så mycket som vi tror vi är
Men som vi bara fått
av någonting gammalt
som vi tror är vårt.
Men det måste finnas ett annat sätt
att leva än det jag lärt mig.
Jag vill leva utan galler
Älska utan skyddsnät.

Jag ger mig nu.
Jag ger dig allt.
Jag vill ligga under himlen
och vila i natten.
Om du ger dig nu
så finns jag här.
Vi kan sitta under månen
och spela för stjärnorna.

Du älskar det bästa i mig
och jag älskar det bästa i dig.
Dina ord, våra toner
dina ögon och mörkret
som du bär i ditt hjärta.
Gamla sorger som du har med dig
Men det är dags att börja om nu.
Det är dags att börja leva.

Jag ger mig nu.
Jag ger dig allt.
Jag vill ligga under himlen
och vila i natten.
Om du ger dig nu
så finns jag här.
Vi kan sitta under månen
och spela för stjärnorna."

[Sofia Karlsson Sånger om kärleken]



Egentligen står texten för sig själv... upprepar raderna:

Det är så mycket som vi tror vi är
Men som vi bara fått
av någonting gammalt
som vi tror är vårt.
Men det måste finnas ett annat sätt
att leva än det jag lärt mig.
Jag vill leva utan galler
Älska utan skyddsnät.

Det finns ett annat sätt att leva än det destruktivt invanda....
Det finns ett annat sätt att leva...
...utan galler och rädsla...
Att äslka utan skyddsnät..
Att värna om det som ger liv...födder liv...

Är det du som är mannen i erat förhållande?

Regnet öser ner utanför...dagens tempo har dragit ner något från 200 km/h till kanske 100 km/h eller iallafalla så att jag i fem minuter kan sitta med datorn i knät. Lila M och E spelar dataspel och kommer för tillfället samms. Vi har ätit och spelat spel. M och J är och gör stan. S drog tvärs över gatan till kompis.

Surfar omkring på olika sidor och fastnar för en "groda", grodan kommer från Villa D, en blogg som för övrigt är värd att besökas om och om igen.
http://villad.wordpress.com/

Grodan kom i form att Villa D skulle äga att hon har en fin man, men ett litet komma försvan och det kom ut att se ut som om Mayoj har en fin man...vilket blir lite roligt efter som hon lever med en kvinna, dvs mig. Mayojs kommentar blir då att jag är mannen i förhållandet...

Självklart var jag tvungen att svara på det:

"Är jag mannen i förhållandet? Under vilka premiser? Beror det på längden på mitt hår? Eller på borren i min hand? Men stekpannan då o förklädet?
För man måste ju vara man och kvinna i ett förhållande….

Så någon av oss måste det ju vara…"

Kommentaren är med glimten i ögat...

Men tanken växer mer och mer...Vet inte hur många gånger jag fått den frågan: Vem är man respektive kvinna i ert förhållande?
Eller frågan jag får:
Är det du som är mannen i erat förhållande?

Varför är den frågan så viktig?

Vad är det som bestämmer att man är man eller kvinna?

Är det hur många gånger man diskar?
Är det hur många gånger man borrar?
Är det hur många gånger man driker öl?

Vad har vi för förestälningar om vad som är manligt och kvinnligt?
Ja ibland kan vi till och med säga att saker är omanligt och okvinnligt.

Vad är manligt för dig?

Vad är kvinnligt?

Har det att göra med vad man gör (snickra, sy, diska, dansa osv)?
Har det att göra med vilka attributt man har (långt el kort hår, byxor, kjol, smink)?

Varför måste det vara så att i ett förhållande med två av samma kön - vara så att en är man och en är kvinna?
Finns det samma fråga i hetrosexuella förhållanden?
Vem är man och kvinna i erat förhållande?

För om det har att göra med vem som gör vad och vilka attributt man har - kan det då finns män som är kvinnor och kvinnor som är män?? Eller är det då det är omanligt och okvinnligt?

Hetronormativiteten formar och rör sig i våra liv, här och nu och ständigt och jämnt. Hade vi inte haft den normen, hade frågan aldrig ställts (Vem är man och kvinna i erat förhållande).

När regnet öser ner, barnen är på sprida håll, vardagslivet rullar på...så finns hetronormen...

Nu finns den och för er som undrar vem som är vem i vårat förhållande så...
..kan ni få fortsätta undra.

Familjen annorlunda

Morgonen är inte speciellt tidig (08.00), men eftersom det är semester i några dagar till så är det pjyamas som är kläddesplagget denna morgon.
Telefonen ringer och helt plötsligt har det gått en vecka och vi är nu sex personer istället för fyra.
Ler lite och förundras över hur det är när man lever ett liv av "bytesdagar" och i det att livet går vidare och bjuder på nya möjligheter och nya vägar och nya relationer...så där på morgonen, kommer två små änglar och två personer som jag egentligen aldrig skulle ha visat mig i pyjamas inför. Men vi är en familj...på olika håll men ändå en...våra liv flättas samman, för två små änglars skull och för att livet bjudit oss på spännande livsvägar.

Där sitter vi på golvet i barnens rum...och knyter ihop det som en gång såg annorlunda ut och blir trots att vi inte är ensamma i den situvationen, långt ifrån... så blir vi familjen annorlunda...

Två familjer med ändå en...

Nej vi är inte ideal bilden av vad familj är med mamma, pappa och barn...men kanske är vi alla helare än vi någonsin varit...även om många skulle säga att familjen är trasig...och splittrad...Ja, alla kanske bär vi på sår efter att livet inte blev som vi tänkt oss... men familjen kan ändå vara hel...
och för hoppningsvis har vi alla hittat en väg som kanske passar oss bättre...

Så mitt på golvet, mitt i livet... möts vi som egentligen kanske aldrig skulle ha möts om det inte varit så att två änglar fanns i våra liv...

Ett virrevarv av tankar i höstens höga luft.

Semestern är snart slut och det har blivit höst...
Höst med tanke på luften och att värmen sakta sakta försvinner.
Höst med tanke på att verksamheter i jobbet drar i gång med rakert fart innen jag knappt hunnit sätta min fot på jobbet igen.
Försöker med hjälp av den sköna höstluften stilla mitt stressade sine över allt som borde vara gjort och allt som måste göras... nu och gärna i går.

Längtar till jobbet och alla roliga uppgifter jag har men känner samtidigt oro över hur jag ska orka och hinna.
Struktur och logik har alltid varit mina bästa sidor - under det här året har struktur och logik varit ett svåruppnårligt mål. Svårt att hinna få saker gjorda i tid. Tiden som aldrig tycks räcka och tid som inte ens finns.

Tankar om hur skört livet är har drabbat mig denna sommar. Hur lätt det är att människor sårar varandra, medvetet eller omedvetet. Att det finns människor som är så rädda för konflikter att de förnekar att saker har hänt, bara för att.... Ja jag vet inte??

Ser hur människor inte kan erkänna att de har gjort en annan människa illa....

Funderar på hur svårt jag själv har att erkänna när jag sårat någon, hur nära har jag till att erkänna när jag gjort "fel"? Hur lätt har jag att se att det jag gjorde, fick en effekt jag inte hade räknat med - har jag då mod att stå upp för det. Se det och erkänna det?


Ser hur människor inte vill se, inte vill se att människor blir sårade av hårda ord och förtal. Ser hur människor far vårdslöst med det som är sanningen.

Verklighetens och realitetens syndabekännelse - finns den?

Att inte se i kärlek.
Att inte se sina brister och fel.
Att inte hålla sig till sanningen.

Det är männskligt och det kan vi alla göra

Men att:
Våga se på sig själv och andra i kärlek
Våga erkänna sina brister och fel
Våga hålla sig till sanningen

Det är stort och något vi alla borde sträva efter att göra.

Soppatorsk och begravning

Han var inte speciellet gammal...63år

Han hade sin bänk, som han alltid satt på... han hade alltid sin plats.

Varje möte inledes med samma fråga:

- Hur går bilen? Man ska alltid tanka när det är halv tank...

Denna kommentar pga att jag i någon betraktelse pratat om hur jag fått soppatorsk eftersom jag jag tänkt: lite till kan jag köra, lite till, lite till... Ops!

I går fick jag veta att han lämnat oss, iallafall i den är formen, av kött och blod, här och nu, där blickar kan mötas, där händer kan beröra, och där rösten bär...

Med mig kommer han att vara, varje gång lampan lysser på min bensinmätare kommer jag höra hans röst och åka och tanka, antagligen kommer jag aldrig mera få soppatorsk...

Mitt jobb är personligt. Jag träffar människor som lämnar frön av liv (deras liv)i mitt hjärta... några är gamla, några är unga, några är mitt i mellan och visa av dem dör, visa av dem begraver jag och säger:
- Vi ses, tack för den tiden vi fått här...hoppas att du hör av dig när du är på besök, du som nu är obunden tiden - men jag hoppas att du lämnar oss i frid, må Guds frid lysa över dig. Giv honom/henne och Gud, din frid och låt ditt eviga ljus lysa för henne/honom i Skaparens, Befriarens och Livgivarens namn.

Tillbaka till tankningen:

Vi behöver oxå tanka oss, med positiv energi och kärlek... när mätaren lysser rött, behöver vi verkligen fylla på.
Så blir vårt liv som en en tur med bilen... vi kanske har ett specielt mål, vi har en karta eller GPS, vi behöver styra, gasa, bromsa, titta i backspegeln då och då... men inte för mycket, då kör vi troligtvis av vägen och glömmer se vad som häder framför oss. Men att köra bil handlar om att vara vaken, uppmärksam - här och nu.
Vi behöver vårda bilen, tanka, fylla på olja osv...

Bilen är vi...
Vägen är livet
Kartan är våra mål och drömmar
GPS är de som gått före oss och nu påkallar vår uppmärksamhet och som får vara våra vägledare genom det liv vi lever...

Så åker vi längst livet, hittar rastplatser...tankar, fyller på spolarvätska...tittar på kartan, kanske kommer vi på att vi ska ta en annan väg...lyssnar till GPS:en som ibland gör oss tacksama... ibland gör oss galna...


Så jag hoppas du kommer på besök lite då och då, medans jag åker på tur i livet...

KONSTstruktivt

Vad är konstruktivt?
Vad är okonstruktivt?
Är ilska okonsrtuktivtr?
Att bli ledsen, är det okunstruktivt?

Ja och nej...

Vi är alla människor och jag tror inte det finns en enda människa som någon gång brister i sin konstruktiva kommunikation...
Jag brister om och om igen...även om jag inte vill det. kommunikation är svårt, till och med när man vill. Att vara sann mot sig själv är svårt, till och med när man vill.

Alla tappar vi humöret.
Alla tappar vi förmnågan att uttrycka vad vi vill säga.
Alla mister vi förmågan att uttrycka och se vad vi egentligen behöver.

När man tappar humöret... måste jag fråga mig varför jag tappar det. Vad är det som egentligen ligger bakom ilskan?

När jag tappar förmågan att uttrycka vad jag vill säga...måste jag fråga mig varför jag tappar det. Vad det är som egentligen ligger bakom den oförmågan?

När jag mister förmågan att se vad jag egentligen behöver...behöver jag stanna upp och ta mig tid att se...

Jag önskar att jag var så själsligt medveten att jag klarade detta i detta nu...tyvärr är jag inte det...
Är en ganksa omogen själ när det gäller att sätta ord på vad jag behöver och vad jag vill...
Att försöka räcker inte...eller?

...oförmåga sårar - mig och andra.
...växtvärken i själen gör ont...


Vad är okonstruktivt?
Att inte se sina behov och inte ha möjlighet att uttycka dem...
Vad är konstruktivt?
Att se sina behov och kunna uttrycka dem...

Vad är okonstruktivt?
Att känna ilska och inte acceptera den och inte se vad som egentligen ligger bakom...
Vad är konstruktivt?
Att känna ilska, acceptera den och se vad som egentligen bakom...

Vad är okontruktivt?
Oliv..
Vad är konstruktivt?
Liv...

Vad är oksonsturktivt?
Rädsla...
Vad är konstruktivt?
Kärlek...

Vill agera i kärlek. Vill agera i liv. Vill våga stanna upp och se. Vill kunna se och uttrycka det min själ behöver och ber om.
Vill agera i kärlek.
Det är en KONST att agera och leva konstruktivt.

Gissa vad??

Jag och en god vän brukar roa oss med att skicka bilder via MMS, bilden tas på ett sådant sätt att det på ett mer eller mindre tydligt sätt går att se vad det egentligen är, antingen är det en närbild eller ett udda föremål, så skickar vi bilden och om man inte kan gissa på en gång får man en rebus eller korta små ledord för att kunna gissa sig till föremålet som finns på bild. Här följer några exempel:









Så kan du gissa vad dessa tre bilder föreställer?


Ibland är livet så, att skärpan är suddig att vi inte ser vad som finns framför oss.
Ibland är vi för nära för att se vad som finns framför oss.
Ibland är föremålet så ovanligt och oväntat att vi inte heller där ser vad som uppenbarar sig framför oss.

Kan kärleken finnas utanför normen?

Majoy som ni hittar på: http://www.kommaut.blogspot.com/ bloggade här om dagen om "Saker som jag slapp som hetro". Bloggen tar upp hur fördomar drabbar oss som lever i ett homosexuellt förhållande. Tänker att hetronormativitet inte bara drabbar homosar, utan även de som aviker från hetronormativiteten. Tex så aviker man från normen om man har fler än tre barn. Även här tittar människor med granskande blick. Är man skilld, Om man är en ny familj/styvfamilj/bonusfamilj... människor granskar och har åsikter.

Vi har alla våra värderingar och uppfattningar och bilder av vad som är rätt och vad som är fel...
En familj man och kvinna lever med ett barn i husvagn = udda eller?
En familj man och kvinna lever i radhus med 8 barn = Udda eller?
En familj kvinna och kvinna lever med barn i lägenhet = Udda eller?
Listan kan göras lång om udda eller inte...
Vad är udda eller inte för dig?

Vad bär vi på för bilder på hur vi ska leva, vad ger oss "samhället" för bilder av hur vi ska vara och göra och leva?

Vad säger hetronormativitetet åt oss vad som är okej...och inte okej?

Nu menar jag inte att alla ni som passerar och lever enligt norm gör fel eller att det är fel... absolut inte - jag gratulerar er...

Vill bara lyfta fram att hetronormativetetn som finns i vårt liv, alldeles nära, vare sig vi är homo, hetro, tjock, smal, storfamilj eller singel....påverkar hur vi ser på varnndra och på oss själva och våra liv.

För att ta ett exempel:
Vad är det som gör att människor som lever i "nybildade familje konstalationer" oftast inte ses som "en riktig familj" om man skulle se det som en familj är det en "trasig familj", här tror jag givetvis att människor som skillt sig har sår och kan känna trasighet, men det behöver väl inte betyda att den nya familjen aoutomatiskt blir trassig eller? Bär vi inta alla människor på sår efter saker som inte blev som vi tänkt?


Hur hanterar vi det som inte är norm?

Hur hanterar vi det som inte är som oss?

Hur hanterar vi att vi inte är som alla andra?

Finns det egentligen någon som lever upp till normen?

Vad är egentligen normen? Vilken är din norm?


Vad/vilka får plats i ditt liv?

Vad/vilka får INTE plats i ditt liv?

Bland radband och hörlurar

Hittade den här bilden i min mobil som jag tog när jag var i Taizé, jag satt i kyrkan, människor samtalade lågmält...
Jag satt mig framför en ikon, satt gregoriansk meditativ musik i öronen, tog radbandet i min hand och lät radbandet röra sig mellan mina fingrar....
Stillhet.
Energi.
Lugn.
Vackert.

Först vilar mina ögon på ikonen, snart sluter jag dom och känner hur ikonen fortsätter att betrakta mig, jag blundar och låter radbandet vila i min hand, samtidigt som jag låter tankar och känslor vandra i mitt hjärta, mage och i min tanke...och när pärlan i frälsarkransen hålls mellan mina fingrar fäster jag en virvlande tanke vid den och fortsätter min meditativa bön...min tacksamhet...





"Timoteus, min vän, mitt råd till dig i ditt sökande efter det mystika här i världen är: lämna bakom dig allt du sett och förstått; allting dina sinnen och din tanke begriper…Då du helt och fullt lämnar dig själv och allt annat bakom dig kommer du att lyftas upp, in i strålen av det gudomliga mörkret som är bortom allt det som är.” - Pseudo-Dionysius



Bild och text hämtad från:
http://www.skolhuset.nu/

Åskväder

Tårarna ligger bakom mina ögon och gör sig i bland påmind om att de finns där bakom genom att en av dem lyckas ta sig fri från sin instängda fängelsehålla...

Ser en bild:
Gråa moln, det blåser upp, åskan drar in över landskapet och ett befriande sommar regn...

Gråa moln av oro täcker himmelen... och bakom molnen tonar ett åskväder upp sig på himmelen... och så helt plötsligt bryter ovädret ut... och när det dragit över kommer det befriande regnet...

Energier, tankar och oro har laddats upp på himmlavalvet, funderingar, frågor, hopp och förtvivlan.

Oro, känslor, tankar studsar på lägenhetens vägar...men så småningom lungnar sig energierna...slutar studsa...eller hittar en väg ut i friheten, genom dörren på balkongen...

Stilla i natten när andetag andas lungt i alla rum...männskliga vackra själar sover lungt i sina sängar...då kommer tårarna och de befriar sig från sin fängeleshålla...

Genom tid och rum

Känner mig ovanligt obloggig... på natten när någon andas tungt, lugnt och tryggt brevid... vaknar orden och ord skrivs i min tanke... vill inte väcka, vill inte gå upp, orkar inte skriva ner orden i min tanke... tänker, skriver i morgon...

...när morgonen kommer har tanken flytt...tänker: typiskt... men samtidigt, om tanken flyr, kanske den inte var så viktig...ändå...


Men tankar är viktiga, oberoende - beroende tar de sig genom tid och rum för att ibland bara flyktigt stanna hos oss och ibland varaktigt gripa tag i vår själ....

Tanken den fria.
Tanken den fria att fritt tolka och förstå.
Tanken som bjuder upp till dans.
Tanken som bjuder på utmaning.

Genom tid och rum färdas den... vi planterar en tanke och den växer till sig... mognar och bär frukt.

Genom tid och rum samlas tankar om stort och smått och delas mellan ung och gammal...

Genom tid och rum färdas mänsklighetens tankar. Minen, drömmar och ideér.

Så ibland försöker jag fånga en flyktig tanke...ibland fångar jag den... ibland låter jag den falla mig ur greppet...ibland märker jag inte ens att den varit på besök.

Livet och vardagen dansar förbi. Flyktigt och varaktigt i en salig blandning oberoende-beroende...
Tanke. Liv. Vardag. Vardagslyx. Tillit. Mod. Hopp. Framtid. Oro. Greppa. Ogreppat. Liv. Tanke. Flyktigt. Varaktigt. Nu.

Liten kille knäpper tavla äter jordgubbar och kysser grodor mitt i livet strax in till kyrkan och himmelen

Liten kille stor kamera...




Detta var motivet, den lilla killen med den stora kameran knäppte:




Jordgubbar sommar och kärlek...dock tycker jag att de ser godare ut än de är...



Sommar och kärlek, kärlek som är vad det är och ger det den visar...

Så jag behöver inte kyssa någon groda...





Men så har vi vår kyrka...organisationen och människor som jobbar i den...



Säger bara:

Himmel!



Himmel som i att se mäktig och oroande ut...
Himmel som i himmel, är det sant?!?
Himmel som i himmel och pankaka...
Himmel som vi vittar om evighet i himelen och en god och rättvis Gud...eller har det bara blivit OCH...???
Himmel som i att tittar inte solen fram??

B som i bild

Har inga ord idag...så här kommer lite bilder....