Bonus barn

Helgen har varit underbar...lagom jobb och massor av mys-och-lek-och-vara tid med barnen och min kärlek. Ibland så flytter livet liksom på, bara så där lagom och bra...medans det nästa sekund känns som katastrofen är nära, väldigt nära....

Ja, det är något märkligt detta att få massa bonus människor - i det när jag hittar mitt livs kärlek...
Där var hon...gift med fyra barn - och aldrig hade jag väl då, när vi sa Hej till varandra första gången, trott att vi skulle leva vardagsliv tillsammans...och fest oxå för den delen... Att få dela vardagslyxen med henne och hennes barn...

Ja, just detta att få bonusar, bonusar som man i de flesta artiklar, verkar vara så att man inte tycker om varandra och man behöver absolut inte tycka om varandra...och där det biologiska BETONAS tydligt.
Håller helt med om det:
Ja det finns något biologiskt mellan barn och "biologisk" förälder MEN det tar inte bort att det kan finnas något oerhört djupt och särskilt mellan "icke biologiska" realtioner.
Ibland känner jag att artiklar blir så smala...

Att leva utgivande och utlämnade och inkännande till människor som ändå alltid ropar på mamma...det är en utmaning...
Men att oxå se att de lever utgivande och utlämnande och inkännande - det är ett privilegium.

Att få fyra på köpet - underbart, utmanande och spännande.

Jag älskar alla mina bonusar - när små tjejerna inte är här - saknar jag dem och när jag ser spåren efter dem, Bu och Bä boken, mumin filmer, sjärnor, ritade prinssesor och annat som hör till när man är sex och tre år - då gör det ont och jag låsas ibland som om de inte finns...
...och dagen innan de kommer...då är jag rastlös, orolig och kroppen känns tung och seg...
Oro inför hur det ska bli.
Oro över att farten ökar med 200 km/h...
Oro över logestik.
Oro över att det finns så mycket som vi borde hunnit..innan de kom...

...så kommer de innanför dörren...mamma, stora M och S socialiseras det med...för mig känns det som om tiden står stilla....evig...håller andan...sen möts våra blickar, vårt socialiserande sker - och då känner jag:
- Ja, nu är det som det ska vara... Det är ju så här det ska vara.

I pulsen med livet i en familj med fem personer + jag eller tre personer + jag, så korsar jag sicksack mellan att vara bonus, men aldrig mamma, att vara bonus, men heller aldrig pappa, att vara bonus, men ändå sätt mina gränser, att vara bonus, när jag i själva verket just för tillfället bara är någon som stör...
Att vara familj, men några som redan är familj, att leva i skärvor av något som var helt och i en annan konstilation och nu leva i en annan, med särvor av det som varit.
Att vara familj, där jag inte bara får några barn med på köpet, utan även X:et, pappa till barnen med på ett hörn...

"Köp 4 betala för en"

Lvets kärlek + barn + barn + X:et + barn + barn = mitt liv

Jag vill inte vara mamma.
Jag vill inte vara pappa.

Jag vill ha fyra (eller fem eller sex) på köpet. Utan min älsklings X hade jag aldrig möt dessa underbar människor som jag får som bonus.

Jag önskar att jag får vara bonus.

Jag älskar, trots att barnen inte är mina egna.
Jag älskar, trots att de biologiska enligt majoriteten älskar mer.
Oberoende av tidningar, biologi, egna barn och andras ungar...
...älskar jag de bonus barn, jag lever med...jag hade kunnat skriva älskar jag mina bonus barn...men vem har egentligen rätt att säga min om någon...

Bonus är föresten ett bra ord...för det är just vad de är - bonus!