onsdag 25 februari 2009

Människohandel i kungahuset

"Experterna tror på ett rejält konsumtionslyft när kronprinsessan Victoria gifter sig med sin Daniel nästa sommar. Enligt Svensk Handel kan bröllopsprylar för 2,5 miljarder kronor komma att säljas under bröllopsveckan."


http://www.svd.se/naringsliv/nyheter/artikel_2514379.svd

Artikeln får mig att tänka på människohandel och trafficking....

"Trafficking har stora konsekvenser som kan delas in i tre olika områden. Dels tar människohandeln ifrån en individ hennes grundläggande rätt att vara fri och själv bestämma över sitt liv, dels ger det inkomster och bränsle åt den organiserade brottsligheten.
Dessutom innebär människohandeln en global hälsorisk.

De flesta offren för trafficking är kvinnor och barn. Kvinnor och flickor säljs oftast till prostitution men också till tvångsgiftermål och hushållsarbete eller som billig arbetskraft i jordbruk och fabriker. Pojkar används oftast som arbetskraft i fiske- eller gruvnäringen eller på jordbruk"

Dessa rader ovan är hämtade från Sveriges radio, Trafficking - vår tids slaveri

http://www.sr.se/cgi-bin/ekot/artikel.asp?Artikel=846313

Jag är väl medveten om att människohandeln som sker på "gräsrottsnivån" är långt ifrån den tillvaro som Kronprinssesan lever och rör sig i. Med ganska stor säkerhet faller hon troligtvis inte offer för sexindustrin och nej, svensk handel är inte organiserad brottslighet. (även om det säkerligen simmar en och annan ful fisk i den svenska handeln). Men bröllopet ger dock bränsle till svensk handel.

Men där emot så finns det spår av att männsikans grundläggande rätt att vara fri och själv bestämma över sitt liv, sätts ur spel....
Att år 2009 ska måsta få OK från pappa kungen och regeringen (och svenska folket) för att få leva med sitt livs kärlek...och att svensk handel hurrar åt vad vi kan tjäna på detta - kanske är det att ta i att kalla det människo handel...men tycker helt klart det tangerar på att det berövar en människas hennes mentala frihet.

Väl medveten om att det är vanskligt att jämföra med den människohandel som berörvar männsikor sin mentala och fysiska frihet och den där männsikor blir berövade sina hem och ägodelar.

Men det säger något om vår inställning och attityd...när vi hurrar och ropar åt en föråldradt, människo kränkande instution som monarkin representerar.

Människohandel eller ej... så lever vi på 2009-talet....I Sverige, som sägs vara ett jämställt samhälle...med allas lika värde....

Männsikohandeln borde i vilket fall som helst upphöra - även om jämförelsen med människohandelns som sker i monarkins ära, har sina fall groppar i jämförelsen med den trafficken som sker här och nu i Sverige, där sex och kroppar säljs till högstbjudande...


tisdag 24 februari 2009

I Annorlunda

I Annorlunda
där är fyrkanter runda
där har ringar fyra kanter
där är glasbitar diamanter
där har de flintskalliga lockar
där niger pojkar, flickor bockar,
men anars är det mest bara
som det brukar vara.

I Annorlunda
där kan man se och blunda
där är fula flickor sköna
där är röda rosor gröna
där skiner solen hela natten
där kan man torka sig i vatten,
men annars är det mest bara
som det brukar vara.

I Annorlunda
där är sjuka sunda
där är alla gubbar unga
där är bomullstussar tunga
där betar bilarna på ängen
där seglar båtarna i sängen,
men annars är det mest bara
som det brukar vara.

I Annorlunda
där är djupa sjöar grunda
där är alla kurvir raka
där kallas framåt för tillbaka
där får man pengar när man handlar
där kallas russin för mandlar,
men annars är det mest bara
som det brukar vara.

[Ur boken Lappricka pappricka av Lernnat Hellsing]

.......

Ja upp och ner borde världen vara lite mer....

Fast ibland känns den för mycket upp och ner...

En av nattsagorna kom att bli denna...I Annorlunda, den grepp tag i mig och gjorde sig långt bak i mitt minne sig påmind om sin underbarhet...

Ja, I Annorlunda.... där...Ja vad händer där... upp är ner och ner är upp....

Berättelsen får mig att vilja Annorlunda.


Dagens nyhet...ja, den är oxå annorlunda....

...Daniel Westling får titeln: "Prins Daniel hertig av Västergötland" kan inte annat än att fnittra...inget ont om Daniel...ja inte ens om kunga huset...

...men annorlunda är det... klippet där det offentliggörs...
...Ja, jag förundras....det måste ha varit I Annorlunda...
...I Annorlunda där är glädje sorg och allvarsamhet glädje...
...I Annorlunda där är entusiasm stillhet...

Ja, jag blir faschinerad...förundrad...

Men berättelsen viskar i mig I Annorlunda där är glasbittar diamanter, där har de flintskalliga lockar... en värld som bjuder på olikheter. På överaskningar. på liv och fantasi....

Jag hoppas att annorlunda ska få plats. Jag hoppas att jag ska se, det jag har svårt att se och tänka att det är inte bara en glasbit - det är en diamant.
Det finns det som jag tycker är bra annorluda... det finns det som jag tycker är mindre bra annorlunda - Varför? Varför vill jag våga ställa till mig själv...

Jag vill bejak* familjen annorlunda (då tänker jag inte på de som har typ tio barn) utan på självaste kunga familjen och på "Hertige av västergötland" och kronprinssesan Victoria... även om jag tycker det är märkligt annorlunda och främande...
...men tänker:
...I Annorlunda där är glädje sorg och allvarsamhet glädje...
...I Annorlunda där är entusiasm är stillhet...

eller?


*bejaka dem som människor - sen att jag tycker att hela konceptet med prinsar och prinsessor, hertigar osv hör hemma i sagornas värld... liksom drakar och häxor...hör hemma i sagornas värld, där med inte sagt att jag på något kallar någon ur kunga huset varken drake eller häxa...

måndag 23 februari 2009

Klockan fyra vaknade jag av att jag hörde en liten gråta...tre sekunder varade det sen blev det tyst... inga små fötter som kom tassande...istället tassade jag upp på toa... väl tillbaka i sängen kändes allternativet att somna om omöjligt.
När jag vaknade till av gråten och innan jag tittade på klockan trodde jag hon snarare var sju än fyra...

Vid sju satt iallafall morgonstöket igång...de flesta av oss var morgontrötta och en smått irrietarad stämning förgyllde denna lediga måndagmorgon. Jag gick och log innombords...
...visst är det roligt med alla dessa egenheter vi människor har.
Som tex när vi är sena och stressade måste alltid E gå på toa....och det tar sån tiiiiiiiiiiid. Det slår aldrig fel...

...som jag när jag ska ha högmässa och jag har fått på mig hela skruden och det är tio minuter kvar...

När man är stressad då duger aldrig vantarna, byxerna, mössan - You name it - fel är det.

Så är det väl - en morgon kan aldrig vara rätt eller god? Säger jag som helt klart har andra favorit tider på dagen....

Så väl hemma, efter att tillsammans med älsklingen fixat med mackor, kläder, tandborstning, lämna på skola dagis och jobb... kommer jag hem till en lägenhet som ser lite "morgonkaotisk" ut... men det är lugnt och tyst...

Tänker: Dusch. Kaffe. dator.

Efter en timme kommer jag fram till duschen, efter att bara plockat och fixat lite på vägen...

Nu sitter jag här framför datorn och ska flytta och fixa med bilder...
Fastnar och stannar upp vid bilder som ska flyttas hit och ditt, till extern håddisk eller papperkorg...
Stannar upp, saknar, blir nostalgisk, mins, gläds, blir vemodig, svartsjuk, lycklig, fnissig....

Bilder: En ikon (tack A för den bilden) för ett liv, en verklighet.
En bild som innehåller drömmar, minen och framtid. En bild, ett kort - väcker våra innre bilder till liv...och landet utan gränser skapas...

....Neverland

söndag 22 februari 2009

Tanketrassel

Visst är det frustrerande när man vill skriva en massa tankar...och så studsar de omkring i sånt rasande tempo att allt känns tomt...
Kanske skulle skriva: Jag tycker det är frustrerande när jag vill skriva en massa tankar...men de studsar omkring i sånt rasande tempo att jag känns helt tom...

Ja, min hjärna är ett enda stort tanketrassel...

...ska jag prata om mässan?
...om konfirmanderna?
...om bill och bull?
...om saknaden efter min mor och far, farmor, syskon och syskonbarn, vänner långt långt bort?
...livet som präst?
...allt jag skulle vilja bli bättre i?
...hur mycket jag älskar mina bonusar?
...hur mycket jag älskar J?
...kyrkbröllop VS borgligtbröllop?
...att hastigt och lustigt bli små och tonårsvuxenförälder.
...att inte vara förälder, utan bara vuxen i ett förhållende som är förälder?
...to be förelder eller not to be?
...tankar om livet?
...tankar om alla veckor av läger?
...tankar om saknaden efter nära och kära (när man lever borta på läger)?
...tröttheten?
...lyckan?
...hungrig...vill äta - vad?


...hmmm nä det verkar bara bli ett enda tanketrassel idag....
...tankarna brukar alltid ta ut en riktning...ta form och ge sig till känna...måla mig en bild...

...inte i dag... tanketrasslet förgyller min tanke...

Om om om sticker tankarna i väg på allt och ingenting... ingen form och fason...

Tror att nattten får trassla....fingrarna får vila....ja, så fär det bli.

lördag 21 februari 2009

Vad tittar du på....

Vad tittar du på...frågan känns lite märklig....det är älsklingen som säger orden...just på väg in i sömnens och drömmarnas land...öppnar hon ögonen tittar på mig och frågar...
Vad tittar du på....

- Dig svarar jag och ler...

En tanke börjar gro...

....Ja, vad är det vi ser egentligen... vad är det vi tittar på...

Eller kanske snarare...vad är det vi ser...Vad har vi för glasögon på oss...

Om du är lycklig och tittar på en människa.... vad ser du då?
Om du är ledsen och du tittar på samma människa...vad ser du då?
Om du är arg och tittar fortfarande på samma människa....vad ser du då?
Om du är rädd och tittar fortfarande på samma människa...vad ser du då?

Vem ser du?
Vad ser du?
Vem vill du se?
Vad vill du se?

Ser du det du vill eller vem du vill?


Vad tittar du på?

fredag 20 februari 2009

Ofamiljen

På tv - let´s Dance

På vardagsrummsgolvet - E och mellan M...dansandets...härmandets det som händer på TV:en

I ena soffans hörn - min älskling med ett öga på TV:en och ett öga i boken...och som den underbar mor hon är...ett öga på sina barn...och förhoppningsvis bara öga för mig :-)

I andra hörnet av soffan - jag och min dator...

I rummet intill - lila M som "läser" sig till sömms....

I ännu ett rum - en TV:spels spelande S.

I en kyrka i samma stad - Stora M...inte här och saknad.


Vi är inte mamma, pappa barn...det är inte mina biologiska barn....jag har inte varit med från start...men jag hoppas vid min Gud att jag får vara med till slutet...

Och jag är här nu...mitt i livets dans...i fest och vardag...
...mitt i familjen som många tyckte jag splittrade o förstörde...familjen som nu enligt vissa aldrig mer kommer vara en familj...
Ja, det kanske jag har...förstört en familj...

Så mitt på vardagsrummsgolvet, i soffan och i rummen intill ser jag en familj som inte finns...
Mitt i livet älskar jag en familj...som inte finns...
Mitt i livet lever jag ofamiljärt, obiologiskt och omed från start...

...men aldrig har jag kännt mig så hemma. Så familjig.

Jesus frestas i öknen

Ibland när man i kyrkan pratar om fastan...och om meditation, talar man om att man ska avstå och genom det komma närmare Gud. Inom meditationen så handlar det oxå om att möta sig själv, för att kunna höra sin inre röst...
...många gånger har jag hört hänvisning till Jesus ute i öknen, där han möter djävulen el frestaren...
...möter han sig själv då...eller?

Är det sig själv han möter där ute i öknen...

Ja, varför inte... mpånga gånger upplever jag hur jag resonerar med mig själv, när min frestare kommer och viskar i mitt inre, du är inte bra.... du borde göra si...du borde göra så...

En andlig kamp. En själslig kamp... som tar tid och energi... och sker i själens ensamma öken...

Möte med våra inre demoner, spöken, frestare...som försöker dra oss bort från kärleken (till oss själva, andra och Gud) att hindra oss att se på oss själva med ömhet och värme...

torsdag 19 februari 2009

Mitt i livet

Morgonbön. missförstånd. Planering. byamöte. missuppfattning om vem gör vad? stress. handling. kontorsarbete. förberedelse av föräldramöte. koka soppa. ha föräldramöte. diska och plocka undan. hemma. älsklingen har städat. underbart. stora barn. tv. dator. surf. skönt.

Livet bräcklighet, livets styrka, livets missförstånd, livets förstånd. Att famna om livet när det gör ont och när det känns okej, att våga stå kvar när världen känns som om den ska rämna.

Mitt i livet. Mitt i glädjen. Mitt i livet. Mitt i sorgen. Mitt i livet. Mitt i rädslan. Mitt i livet. Mitt i tacksamheten. Mitt i livet.
Mitt i...
Mitt...
Mitt i allt...
I mitt...
...i mitten...
Mitt i...
...livet.

onsdag 18 februari 2009

Me like

Text och musik berör mig... här kommer två texter som har fått betyda olika vid olika tillfällen i mitt liv. För ett barn, läste jag när min syster dotter döptes, kände så myckt kärlek till detta lila knytte som låg där i min famn.
In side your eyes - är när när jag tog ett steg i tillit, till min älskling. Det är hon och jag vår stuga och den här låten. Jag har massa oro och rädslor som studsade olyckligt...inom mig och utanför mig... då kom hon med den här låten... och mina tårar...de bara strömmade....och när tårana trillat såg jag framtiden....och den gav mig hopp...

För ett barn

Må du snubbla på dom stenar
jag aldrig själv fick snava på
så att du sen kan resa dig
och stadigare gå
Du kan aldrig någonsin hindra
alla sorgens fåglars stråk
men du kan hindra dem från att bygga bo
och att flyga lågt
så må du räcka mörkret handen
och säga hej med öppen mun
så att du alltid skönjer smärtan
i varje lycklig stund
För jag älskar dig
jag älskar dig
och ändå ännu mer
Men må du inte stå i skuggan
av den kärlek jag dig ger.
(Närmare gränsen Peter LeMark)

Inside your eyes

Dear boo i'm trying write a letter to you and express how I fell and get it off my chest I figured if I wrote it if that be the best so I don't forget anything cause every is bottled up inside and days slip bye how time files since you come in my life all the moments that we spend I never want them to end I try top hold on to them by through stroke of my pen cause I fell you didn't know how deep i really feel you feel that my priority is a record deal and maybe at first that was all I cared about but in the last year my feelings has turned around and now I know that love is most important money and awards could never bore it a life with you a life with out my soul mate i promise that is a mistake I never make I swear because I love you so much

Inside your eyes I see all the love that I been waiting for my life and I hope that you know my love will just grow baby I will love you for the rest of my life

I used to think I needed money to have a good time eating fancy dinners and expensive wines but the best times me and you have had when we are flat broke hanging out in the pad cooking meals out of pennies laughing in the kitchen I fell your spirit every day is a new lesson we dream together bout what our future holds we really don't even care if we broke we don't have much we have each other but for that i be loyal forever you stuck by my side through my worse times and i promise someday soon you be mine forever cause i ready to make that step walk down the aisle cause this is it I love you

Inside your eyes I see all the love that I been waiting for my life and I hope that you know my love will just grow baby I will love you for the rest of my life

when we fall apart you know that your always in my heart you know I love you that won't change and now and always Inside your eyes I see all the love that I been waiting for my life and I hope that you know my love will just grow baby I will love you for the rest of my life

Inside your eyes I see all the love that I been waiting for my life and I hope that you know my love will just grow baby I will love you for the rest of my life

(Inside your eyes Godes and She)

Nåden

Ord av Bob Hansson Ur boken: Kärlek - Hur fan gör man? Griper tag i mig och stannar kvar.

"Nåden är en fågel som landar i din kropp när du rämnat, när du gett upp, när du utan någon som helst försäkran öppnar ditt bröst mot himlen."

I dag jag jag varit på konvent och vi har pratat om hur vi skriver våra vigseltal...
Vet egentligen inte vad vi pratade om - Vi borde väl egentligen talat om det som är så högaktuellt nu - att lagstiftniningen gått igenom. Homosexuella får gifta sig.
kanske borde vi ha pratat om:
Vad är kärlek?
Vad är äktenskap?
Kanske skulle vara bra att veta innan vi pratar om vad vi säger i våra vigseltal...bara en liten tanke...


Ja, ja i vilket fall som helst, läste hon några rader ur Bob Hanssons bok... raderna var egentligen fler, med det var dessa som fastnade i mitt system:


"Nåden är en fågel som landar i din kropp när du rämnat, när du gett upp, när du utan någon som helst försäkran öppnar ditt bröst mot himlen."

Relationen mellan två personer, behöver nåd...
Vi behöver kärleken, miraklet, vi behöver kämpar glöden och...

nåden...

"Nåden är en fågel som landar i din kropp när du rämnat, när du gett upp, när du utan någon som helst försäkran öppnar ditt bröst mot himlen."

Hon pratade om att tre komponenter som människan behöver för att kunna läka på djupet och utvecklas, de var nära, öppna och långvariga relationer... men vi behöver alla tre... saknar vi närhet och öppenhet - är det ovesänligt att relationen blir livslång...
(detta med perspektivet... tills döden skilljer oss åt)

Närheten, att vara nära, närvarande...

Öppenheten, att vara öppen (kanske öppen som att vara lyhörd)

Långvarigheten, ge saker och ting tid, långsamhet...(kanske långvarighet som tid och tålamod)

I närheten, öppenheten och långvarigheten behöver vi nåden...:

"Nåden är en fågel som landar i din kropp när du rämnat, när du gett upp, när du utan någon som helst försäkran öppnar ditt bröst mot himlen."


Att våga öppna sig i en öppen, nära och långvarig relation....
...får oss att växa...

...får oss att våga...

...vara vi i en relaiton...

tisdag 17 februari 2009

Brevid mig hör jag knapprandet på tangenterna...tankar som blir ord och meningar...eller kanske ett meddelande, ett hej...en chattkonversation...Knapper knapper knapper.... ett välbekant ljud som tonsatt våra kvällar sen vi köpte de små bärabara datorerna...
....mmm tonsatt i dubbel bemärkelse...
Istället för läsglasögon och en god bok sitter vi sida vid sida med kuddar uppstoppade bakom ryggen och surfar sida hit och sida dit, chattar och bloggar...
...sen blir natten ...och då är det dags att sova...

Närhet, distans, avkoppling, stress, bara vara, bara vara i cyber världen.
Allt i ett.
Fördel
Nackdel
Bra
Dåligt
Avslappning
Stress

Ett fönster ut i verkligeheten och overkligheten.
En rad på nättet, i en blogg, i ett mail - är så enkelt att skriva...
...är så svårt att tolka...
Undertoner, texter, känslor formar och formas om...
Ord som aldrig skulle sägas öga mot öga - kan nu skrivas...
Ord som aldrig skulle kunda ta form - kan nu ta form och utryckas...
Ord till befrielse
Ord till förtryck
Ord...knapper, knapper, knapper...

Ord, ordentligt, order, ordnat, ordagrant, orda, ord...

måndag 16 februari 2009

Alla hjärtans dag

Alla hjärtans dag har passerat och många tankar på nära och kära och saknade har passerat i mitt system...
...tacksam över alla som finns i mitt liv och berör och rör.

Fem över tolv, natten till alla hjärtans dag...får jag ett kort vars textrader får mig att tappa andan....egentligen ganska märkligt att andan tappas....eftersom raderna egentligen inte kommer med något nytt...
Ändå var orden helt nya, skrivna för första gången, fyllda med så mycket kärlek, framtid, längtan, nöd och lust....

....så där... mitt i SUM (stiftsungdomsmöte), mitt i ett kallt klassrum, mitt ibland liggunderlag och en och annan luftmadras, sovsäckar och kläder och skor som täckte golvet...
...där mitt i det klassrummet, med ungdomars röster som hördes utanför...

Kunde jag inget annan än att säga Ja...ja ja ja på raderna från alla hjärtans dag kortat...

Lycka. Kärlek. Galenskap. Framtidstro. Alla möjliga känslor fyllde rummet och mig....

Ja.

Helgen fortsatte. Mitt i SUM och stimiga, underbara ungdomar, med tävlingar, dans och sång, clowner och gudstjänster....

...Satt jag med mitt livs kärlek och åt tre rättersmiddag, dansade till bandet och var sååååå lycklig.

torsdag 12 februari 2009

sex veckor

Vårterminen i mitt och min kärleks arbete innebär att vi kommer vara borta på läger sex veckor...typ...
Jag fyra veckor... älsklingen i två...


Ja... så kan livet oxå se ut...

tisdag 10 februari 2009

Bonus barn

Helgen har varit underbar...lagom jobb och massor av mys-och-lek-och-vara tid med barnen och min kärlek. Ibland så flytter livet liksom på, bara så där lagom och bra...medans det nästa sekund känns som katastrofen är nära, väldigt nära....

Ja, det är något märkligt detta att få massa bonus människor - i det när jag hittar mitt livs kärlek...
Där var hon...gift med fyra barn - och aldrig hade jag väl då, när vi sa Hej till varandra första gången, trott att vi skulle leva vardagsliv tillsammans...och fest oxå för den delen... Att få dela vardagslyxen med henne och hennes barn...

Ja, just detta att få bonusar, bonusar som man i de flesta artiklar, verkar vara så att man inte tycker om varandra och man behöver absolut inte tycka om varandra...och där det biologiska BETONAS tydligt.
Håller helt med om det:
Ja det finns något biologiskt mellan barn och "biologisk" förälder MEN det tar inte bort att det kan finnas något oerhört djupt och särskilt mellan "icke biologiska" realtioner.
Ibland känner jag att artiklar blir så smala...

Att leva utgivande och utlämnade och inkännande till människor som ändå alltid ropar på mamma...det är en utmaning...
Men att oxå se att de lever utgivande och utlämnande och inkännande - det är ett privilegium.

Att få fyra på köpet - underbart, utmanande och spännande.

Jag älskar alla mina bonusar - när små tjejerna inte är här - saknar jag dem och när jag ser spåren efter dem, Bu och Bä boken, mumin filmer, sjärnor, ritade prinssesor och annat som hör till när man är sex och tre år - då gör det ont och jag låsas ibland som om de inte finns...
...och dagen innan de kommer...då är jag rastlös, orolig och kroppen känns tung och seg...
Oro inför hur det ska bli.
Oro över att farten ökar med 200 km/h...
Oro över logestik.
Oro över att det finns så mycket som vi borde hunnit..innan de kom...

...så kommer de innanför dörren...mamma, stora M och S socialiseras det med...för mig känns det som om tiden står stilla....evig...håller andan...sen möts våra blickar, vårt socialiserande sker - och då känner jag:
- Ja, nu är det som det ska vara... Det är ju så här det ska vara.

I pulsen med livet i en familj med fem personer + jag eller tre personer + jag, så korsar jag sicksack mellan att vara bonus, men aldrig mamma, att vara bonus, men heller aldrig pappa, att vara bonus, men ändå sätt mina gränser, att vara bonus, när jag i själva verket just för tillfället bara är någon som stör...
Att vara familj, men några som redan är familj, att leva i skärvor av något som var helt och i en annan konstilation och nu leva i en annan, med särvor av det som varit.
Att vara familj, där jag inte bara får några barn med på köpet, utan även X:et, pappa till barnen med på ett hörn...

"Köp 4 betala för en"

Lvets kärlek + barn + barn + X:et + barn + barn = mitt liv

Jag vill inte vara mamma.
Jag vill inte vara pappa.

Jag vill ha fyra (eller fem eller sex) på köpet. Utan min älsklings X hade jag aldrig möt dessa underbar människor som jag får som bonus.

Jag önskar att jag får vara bonus.

Jag älskar, trots att barnen inte är mina egna.
Jag älskar, trots att de biologiska enligt majoriteten älskar mer.
Oberoende av tidningar, biologi, egna barn och andras ungar...
...älskar jag de bonus barn, jag lever med...jag hade kunnat skriva älskar jag mina bonus barn...men vem har egentligen rätt att säga min om någon...

Bonus är föresten ett bra ord...för det är just vad de är - bonus!

måndag 9 februari 2009

Morgonen kändes grymt tidig, när klockan ringde för en ny dag...ändå var hon bara kvart i sju...knakade på stora M:s dörr och väckte henne för dagens äventyr.
Väl på klädd, med täckbyxor och varm jacka och mössa och vantar...skulle vi ut i kylan...
M, där emot tänkte dagen utan mössa och vantar och ostängd jacka... Sucken var stor när föruttsättningen var att ha mössa, vantar och stängd jacka om man ville ge sig ut på äventyr...

Väl skjusad och jag väl hemma igen...kröp jag ner i en varm skön säng, men nyvakna älsklingar...
Lila M konstaterade att "hon" (dvs jag) hade var brun i rumpan... medans hon o mamma hade rosa... För jag är pojke... så även om jag har bröst och inte snopp, så har jag brun i rumpan och då är man pojke.
Här om dagen var det även så att jag var prins... tills jag fick ett diadem på huvudet... då förvandlades jag till prinssesa...

Ja, is it a boy or a girl?

Vad är det som gör oss till dem vi är? Vad är det som gör att jag blir prins utan diadem, med prinssesa med? Vad är det som gör att en kille i fem års åldern tycker jag har långt hår, när jag har några dreads toffsar i bak, men för övrigt helt rakat?
Vad är det som gör att jag i slut ändan alltid blir pojke?

Ja boy or a girl - spelar väl egentligen ingen roll - i vårt Sverige, behandlas väl alla jämnlikt - eller?

söndag 8 februari 2009

Tacksamhet

Än så länge har morgonen varit lugn... leken som i bland blir till allvar...rör sig hit o dit i drömmarnas lek och tanke...Prinssesan E kommer då och då och delger vad som händer...Vad lila M gör och säger... Vad petshop gillar och gör...
Aha säger jag... leken som pågår alldeles intill, jag i soffan de på golvet...

Ler och känner tacksamhet...

Storasyter visar med ihärdighet hur man blir mest lik en häxa... Lilla m vill inte för något som gör henne häxlik kliar...
Lila M: Ajjjjj det Kliiiiiiiar...
E: Men vill du inte bli mest lik en häxa?
Lila M: Ajjjjjiiiij det kliiiiiiiiiiiar....
E. Men vill du inte vara lik en häxa...
Samspelet upprepar sig ungefär tio gånger till... efter tioende gången säger E:
- Jag ska vara häxa.

När kläderna är på, säger M:
ojjj vilken fin häxa....

Än så länge är morgonen lugn... då och då blir leken nästa allvar...

Sporadiskat hör jag...E säga, när lila M inte vill vara med i leken (eller att häxan ska ta prinssesans bäbis:
Men M ,det är de goda som kommer vinna....så slutar det alltid....

Ja, de goda kommer alltid att vinna... ja, är det så...? Leken som blir till allvar och verklighet... eller är det verkligheten som ibland blir till en lek...

Det goda kommer alltid att vinna tillsist... i leken, i allvaret...i verkligheten... Kommer det goda vinna till sist?

Morgonen som än så länge varit lugn...

torsdag 5 februari 2009

Jesus stillar stormen



Jesus stillar stormen

Evangelitexten för Söndagen som varit var texten som handlar om hur Jesus stillar stormen... Hur Jesus ligger lugnt och stilla och sover, när havet rytter omkring båten och lärjungarna blir rädda och väcker honom och undrar varför han inte bryr sig om att de håller på att gå under....
Jesus vaknar... stillar stormen och säger åt vattnet att vara tyst...
Han frågar lärjungarna - Varför är ni rädda?

I våra liv stormar det ibland. I mitt liv stormar det ibland - då skriker jag till Gud - varför bryr du dig inte om att jag går under???!!!!
Mitt i stormen, när livet känns som om det är på bristningsgränsen - då tystnar den och vågorna lägger sig... ja, oftast kan jag se det i mitt liv... att det är så... att just när jag är på väg att brista, ge upp, inte orka mer...då kommer ljuset...
Då kan jag nästan hör Guds röst - Varför är du rädd?

Tänker på vad psalmer kan betyda - som psalmen: "Blott en dag ett ögonblick i sänder, vilken tröst vad än som kommer på. Allt ju villar i min Faders händer, skulle jag som barn väl ängslas då...//... som din dag så skall din kraft och vara, detta löfte gav han mig...Blott en dag, ett ögonblick i sänder..."

Mitt i stormen, när livet drabbar oss, möter oss, i stort eller smått...
Vi går till vår första skoldag... vi blir kär för första gången, vi gör slut för första gången, vårt första jobb, vi blir uppsagda, vi gifter oss, vi skiljer oss, vi blir pensionärer, vi förlorar dem vi älskar... vi lever våra liv, vi vinner och förlorar, vi gläds och sörjer...
Stormen blåser upp och vi tror att vi ska gå under...
Stormen tystnar....och rädslan släpper för en stund sitt grepp om oss...

Blott en dag...ett ögonblick i sänder...som din dag är...så skall din kraft och vara...

Och när du tror att du ska gå under.... frågar Jesus dig: Varför är du rädd...
En stilla uppmaning och fråga om; Vad är det som gör dig rädd?
Vi ska inte fly det som gör oss rädda, utan möta det...
Och veta att just när allt känns hopplöst, som om att vi ska gå under...
Stillar Jesus havet och vinden...

"I min Gud har jag funnit styrka i min Herre har jag allt, hon har öppnat för mig en väg och bytt min ängslan till jubel sång och bytt min ängslan till jubel sång."

onsdag 4 februari 2009

Familjen underbar

Jag har en familjen underbar... jag har nämt den förut... Jag lever med männsikor som har en fantastisk humor, integritet och personlighet.
Mitt i livet, där jag lever med att prata mens och ägglossning, TV-sladd och chips eller inte chips. Vems diskmaskin det är, hur många böcker som ska läsas och vems det är som ska läsa...
Så mitt i livet, dimper det ner binde reklam, vilket leder till pratet om mens, barn, humörsvägningar och annat pubertalt... även detta får jag dela med min älskling...
Vilket vi kan konstatera att det är märkligt att reklamen för bindor exklusivt vänder sig till hur "mammor" ska göra sin dotters tonårstid lite bättre och enklare (sänder här en tanke till alla dessa tonårs flickor som kommer få en helvetisk uppväxt eftersom de inte har en mamma utan en pappa som kommer lotsa dem igenom mens och bindor o humörsvägningar..., hur ska dessa pappor klara av det?
Reklamen - kommer det bara till mammor/kvinnor? Blir papporna utan denne reklam för bindor?
Det verkar dock som always menar på, att det är endast mammor som kan förse sina döttrar med rätt guidning genom livet och mensen... hmmm märkligt...måtte inte mamma vara död eller vet du va, att ungen växer upp med två böggar....undrar vad som är värst, att växa upp med två kvinnor med PMS eller två böggar...enligt always alltså?)

Men det var en parantes... rolig parantes dock...

Mitt i livet, mitt i vardagen samtal om stort och smått, i vardagslyx med kex och ost och Det okända på tv. Mitt i kärleken, så lever jag med sju personer, nära och verkligt.
Där vi stångas, kramas och lever våra liv...mitt i matlagning, jobb, sorg, tårar och rädslor, skratt och galenhet...

Mitt i livet, dimper det ner reklam som exkluderar och får människor att krympa...
Mitt i livet lever jag med människor som inkluderar och får mig att växa....

Låt dig inte luras av ensamheten, den var din vagga och den ska bli din grav....
Att leva i samspel... att våga dela sina brister, sina rädslor, sina styrkor...att se på andra med kärlekfulla ögon, ödmjuka ögon... att se sig själv och andra med ögon som ser bortanför misstagen, bristerna, tillkortakommandena...
....att våga vara sårbar....
....att våga be om det man behöver...
....att våga se det man vill ha...behöver....
....att våga vara människa....
Å så är jag där mitt i havet av känslor, vardagsliv, jobb, måsten, möjligheter, tankar och funderingar, framtids planer och framtids ångest... mitt i allt kommer ensamheten och knackar på, först blir jag orolig och rädd, men tänker på Åsa Jinders låttext "Låt dig inte luras av ensamheten, den var din vagga och den ska bli din grav... låt dig inte luras av tystnaden för den sänker sig mellan varje andetag"
Mitt i känslans kärna är jag ensam och det är som det ska vara...tystnaden är där för att jag skall kunna få liv...tystnaden som sänker sig mellan varje andetag.....

måndag 2 februari 2009


Tankar studsar i mitt inre... tankens berg-o-dal-bana får mig att kastas hit och dit och upp och ner och fram och tillbaka...
Blundar... men färden fortsätter i en jäkla fart...
rastlösheten tar form...
Surfar strött på nättet... sätter mig framför tv:en, slår på tittar en stund, stänger sen av och sätter mig och surfar igen...denna händelse upprepar sig några gånger...tills jag fastnar att surfa omkring i cybervärldens olika utrymmen...

Tanken, oron, minnen, ord sveper förbi... jag blundar, försöker fånga en tanke... men presis som balder går tanken men en jäkla fart...
balder kostade föresten 100 miljoner kronor att bygga...och är nordens största berg och dal bana i trä...annan fakta om balder:

Total höjd: 36 meter
Rälslängd: 1080 meter
Brantaste backe: 70 grader
Negativa g: Upplevs 10 gånger
Åktid: 128 sekunder
Aktiv åktid: mellan 54 -60 sekunder
Maxhastighet: 90 km/h
Antal tåg: 2 stycken varav ett tåg åt gången i banan
Passagerare/tåg: 30 stycken
Kapacitet: 1200 åkande/timme

Har aldrig åkt balder, kommer troligtvis aldrig göra det heller, jag har åkt fritt fall (på Gröna Lund) - det kommer jag heller aldrig göra igen...
jag var dum o naiv o blev lurad - en kompis sa:
- Det är som att åka bil fort och brommsa in hastigt...
Jag trodde på honom och åkte, hade dödsångest, kom ner till marken och skrek...
Fritt fall handlar om att passagerarna dras långsamt upp till 80 meters höjd, väntar några sekunder och släpps sedan ner i en hastighet av ca 119 km/h...kaaaaaanske iiiinte som att åka bil fort och bromsa in lite hastigt....

Ja... så även om jag inte åkt balder på liseberg...så känns tankeverksamheten så just nu...faktiskt lite som fritt fall oxå...
En jäkla utsikt, men rädslan och ångesten över att man vet att man snart ska falla... gör att man inte njuter speciellt av utsikten... sen kommer klickljudet...och jag faller...farten...gör att det blir omöjligt att ge ifrån sig ett ynka litet ljud...det är inte förens karuselsköteren lyfter på säkerhetsselet som jag skriker...
Ja, lite så känns tankarna, känslorna och oron nu... jag är sakta på väg upp... i fritt fall....
Tänker så här i skrivandet stund... jag överlevde fritt fall... även om jag skrek lungorna ur mig...
Jag överlevde... för även om det gick i 119km/h så fångades jag upp innan jag slog i backen...ja, det är ju ändå en karusell...
...Undra om det funkar lika med själens berg-och-dal-bana och själens egna fritt fall?

söndag 1 februari 2009

En stunds bitterhet


Tänkte ägna mig åt en stunds bitterhet...
Så fort jag är ledig knackar det alltid något på dörren...
Migrän...
Förkylning...
Allmän stress och spänning...

Sen...om vi tar och blandar en skopa med kommunikations oförmåga, en skopa extrem omedvetenhet, en skopa svartsjuka, en skopa värdelöshet, en skopa "groddorhopparständigturmunnen", en skopa otillräcklighet...
Voila -då har ni mig! I ett fantastisk grått och dassigt yttre, inte tjock, men ändå ful och med en irriterande dubbelhaka och en röd näsa...

Föresten - sa jag att jag hade en dålig dag?


Låt inte mörkret få tala till min själ

Tänk er en ruggig, regning, grå dag... dimman är tätt. Om man går ut blir man JÄTTE blött, även om man inte ser några regndroppar....regnet...som en vägg i tillvaron...
ruggigheten gryper in i väggarna... man tänder ljus och vrider upp värmen... ändå känns det som om ruggigheten, regnet o det gråa kommar in...

...ibland känns livet så...som om regnet, ruggigheten... som egentligen sker utanför... kommer ändå in... in i märg och ben, in i själens stilla rum...

Ibland när vi möter en ruggig dag och inte ser några regndroppar - blir vi ändå genom blöta...
Tårar och sorg syns inte alltid - vi bara märker att vi blir blöta...
Dimman är i bland så tätt - att vi inte ser tingen och möjligheterna framför oss...
Innomhus är det tort, ljust och varmt -men ändå känner vi av dimman, regnet, kylan utanför...

Tänk er en en regning dag...då du befinner dig utomhus och innomhus.... på samma gång...
Man blir genomblöt av sorgen inuti...
Man blir frusen av dimman utanför...


Täker på textraden i en Taizé sång:

"Jesus Guds Son du ljus i mitt inre, låt inte mörkret få tala till min själ...Jesus Guds Son du ljus i mitt inre, öppna mig för din kärlek o frid."

När dimman tätnar i mitt inre eller smyger sig på utifrån...Gud låt inte mörkret få tala till min själ...