onsdag 31 december 2008

Nyårsaftonens festkänsla lysser med sin frånvaro...
Älsklingen försöker frenetiskt städa bort de senaste ...två veckornas (?) influensa, vattenkoppor och magsjuka...
Jag stirrar blint på datorskärmen och orden i mitt inre verkar inte riktigt vilja komma ut... sakta börjar jag trevande röra vid tangenterna...tangenterna som ger avtryck till eftervärlden för en kort stund...om nu någon skulle vara intresserad...
Vi delar våra liv på en skärmen och delar våra historier med hjälp av tangenterna....det smatrande ljudet, vittnar om att nu är något delat - med hela värleden....
Återgår till tanken...
Nyårsafton...segheten i kroppen och själen håller sig stadigt kvar...I dag är dagen då vi ska sammanfatta året, äta gott och skåla in det nya, titta på raketer och förundras över... tänka att det redan är nyår...
Jag är inte hungrig, inte sugen, bara stilla illamående och trött...
Vi har inget bubbel...
Söker febrilt efter en skön känsla...men känner mig mer mussellik...
Tangenterna smatrar...ord blir till meningar...med mening...men ändå finns det en känsla av meningslöst...
Ord ord ord massor av ord...orden som träffar mig går rakt in, djupt, smack - aj... vill värja mig....
Men så i samtrandet... när orden bildar meningar...och tillslut kansek en berättelse...och när orden, meningar och berättelserna träffar mig... så kommer en strimma av hopp...
ett leende...ett ord...en kyss och en injektion av liv tilldelas mig...

Ett ord som berörde idag..."ödet som fick oss att skilljas åt eller min rädsla"...
Jag vill famna mitt öde - orädd, med tillförsikt och kärlek...se kärleken genom skärmen, bortom skärmen, livet på skärmen och utanför...
Vill se livet och kärleken...bortanför rädslan, bortanför orden...bortanför leendet och kyssen...
Vill se...
Vill känna...
Vill vila...
Vill våga...

Damsugaren har tystnat... tangenterna fortsätter att knappra...orden har landat och kanske kanske har det kommit en unns av fest känsla inför nyårsaftonens antågande och ett välsignat underbart nytt år...
Som jag vill se...
vill känna...
vill vila...
vill våga...i, just här och nu - orädd, med tillförsikt och kärlek...

tisdag 30 december 2008

M är på strålande humör...inte gnällig elelr arg, utan bara går upp och säger att hon behöver kissssssaaa...
Sätter sig i soffan och tittar på Mumin (för miljonte gången i ordningen) säger:
- pappetina jag vill ha rostmacka...
Efter lite morgon fix säger jag till M:
- Nu ska jag åka till jobbet...
M svarar:
- Nää för jag tycker om dig...
När jag är på klädd och ska gå kommer M springande och säger.
-Jag vill krama dig... mamma sover inte hon är död, nu är det bara du och jag...
Jag svarar:
- Nej mamma är ju inte död hon sover ju bara...
- Okej då, svarar hon och säger sen hej då...

Ibland undrar jag vad som rör sig i tankarna i känslorna...

söndag 28 december 2008

Kanske ska vara tyst idag...annars kanske jag bara skriver något jag inte är redo att vissa...
själen som ibland blir till tuffsad, fast man inte riktigt märker det....jag bara märker att jag vill sluta mig...inte vissa mig...
Saknad som kommer smygande och en tomhet som helt plötsligt bara finns där...
Saker jag trodde fanns...finns dom....?
När vet vi att något finns?
Att något är på riktigt och äkta...
Är det okej att leva i en illution så länge den upprätthålls? Är illutionen oäkta?

Orden droppar på min panna...dripp, dropp...dripp...dropp...Känslor väcks...sårad...skadad...

...lagad...

Lagad av värme, närhet, fullhet utan att märka det så blir jag stilla lagad, sakta blir jag hel igen...
...saknaden fylls med...kärlek...

lördag 27 december 2008

Livets Gud,
du vill att kärleken ska växa i mitt liv
och att min glädje och tillit ska djupna.
Jag vill vara en äslkande människa och
jag hoppas att mitt liv ska betyda gott för andra.
Mitt namn blev nämnt i dopet tillsammans med Ditt.
Hjälp mig att komma ihåg att du aldrig lämnar mig.
Ge mig lust till liv och mod att leva.

fredag 26 december 2008

"Guds kärlek är som stranden och som gräset,är vind och vidd och ett oändligt hem.Vi frihet fick att bo där, gå och komma,att säga "ja" till Gud och säga "nej".

"Guds kärlek är som stranden och som gräset,är vind och vidd och ett oändligt hem.Vi vill den frihet där vi är oss själva,den frihet vi kan göra något av,som ej är tomhet men en rymd för drömmar,en jord där träd och blommor kan slå rot.

Guds kärlek är som stranden och som gräset,är vind och vidd och ett oändligt hem.Och ändå är det murar oss emellan,och genom gallren ser vi på varann.Vårt fängelse är byggt av rädslans stenar. Vår fångdräkt är vårt eget knutna jag.

Guds kärlek är som stranden och som gräset,är vind och vidd och ett oändligt hem.O döm oss, Herre, frisäg oss i domen.I din förlåtelse vår frihet är.Den sträcker sig så långt din kärlek vandrar bland alla mänskor, folk och raser här.

Guds kärlek är som stranden och som gräset,är vind och vidd och ett oändligt hem."

Önskar att jag inte var så knuten...och inte så rädd...
..........

torsdag 25 december 2008

Ja, julen...har alltid haft så dubbla känslor inför julen... Den här julen blev absolut inte som jag tänkt mig... men där på toan, när jag räknade till tio och försökte undvika att börja gråta, slog det mig - hmmm vi är ju bara människor och det enda vi vill är att göra en bra jul för barnen...så jag andades, gick ut i soffan och satt mig med min älsklings x och till lika far till två av barnen...Och så sitter vi där, med en ny mummin film jag och fyra underbara barn och älsklingens x. M den äldre kryper nära och håller om, E kramar min arm och M den yngre kramar om min fot...Min älskling...ja hon låg sjuk inne i sovrummet...då och då gick jag ditt och pussades och påminde henne om att jag älskar henne...och gick ut i mitt vardagsrum och såg fyra människor till som jag älskar och en som efter denna julhelg, har blivit lättare att förhålla sig till... mitt i julkaos, vattkoppor, vinterkräksjukan, influensa o trötthet...så börjar jag fatta, hon älskar mig och oberoende vad "han" vill, så är det vi...så efter Kalle, julmat och paket öppning, sitter vi en mindre skara människor och julen blev inte som jag tänkt mig...men jag insåg att kärleken övervinner allt...

lördag 20 december 2008

Influensan greppar tag i mig med ett stadigt tag...jag andas stilla och tänker på min älsklings ord som hon fångat i reklamen för Eva Atlings klocka, med texten "tiden kommer" "Time will come". Att tänka att vi har tiden för oss, att den är med oss... grepp tag i mig och landade varmt i magen...
Även om det är en konst och en utmaning...
Att tänka att tiden kommer - inte att vi förlorat massa tid.
Att tänka att tiden är för oss - inte att den är emot oss.
Att tänka att tiden är för oss, för mig, tiden kommer till mig - inte för att min tids ska tas i bruk av andra.
Att tänka att tiden kommer till mig, att jag väljer att famna den, vara i den med de männsikor jag vill och är i den med det jag vill göra...
Min tid, den har inte försvunnit, den rinner mig inte ur händerna - den kommer...
Time will come...

fredag 19 december 2008

Golvad, däckad, utpumpad, finito, väck, borta - influensa.

Tänker på tiden som passerat sen januari 07... - ja, julen har ju inte kommit än, men ändå...en liten års sammanfattning...tänker på att livet som partyfestand, levande med en vuxen människa, (med en känsla att jag nog egentligen var singel...) nybliven präst, instalerande av ny tjänst, ny kär, ny familjerad...
...helt plöstsligt... bestämmer man inte längre själv över TV:en, helt plötsligt så kan man inte hoppa över en måltid bara för att man känner för det, helt plöstsligt så levar man livet men en ständigt snurrande tvättmaskin. Ett köp slående om TV:en, ganska mycket tjatande om vikten av att hjälpa till, med att hänga tvätt, töma diskamskin, plocka undan sina egna grejer....
Har blivit en nejsägare... nej, inte göra så... då går dvd sönder, nej inte...nej....
Inget mer suchi som middag en hel vecka, inget mer somnade i soffan, inge mera urspårade fester...

Nej, utan underbara skratt kring matbordet, underbara mysstunder med Mamma Mu och Petsson & Findus, gemenskap, kärlek, närhet, äkthet....
Förtroliga samtal, från stora och små människor, där en godnatt kram är ett framsteg och en kärleksyttring som slår allt - ja, allt.
Mitt i all vardag, mitt i nejet, tjatet, går en brytning...kanske är det en litet smakprov på när förlåten brast, när Jesus dog på korset, kärleken som fick förlåtet att brista, det som var dolt blev synligt... ja, så är det nog...
Mitt i nejet... och tjatet... bryter sig ett leende, en närhet, ett förtroende om liv...
Det är stor, jävligt stort... och underbart....
TACK

torsdag 11 december 2008

Svaret på frågan vem Lucia var, blev...

-Det är en dag!!! Rösten är lilgammal och tydlig och barnet talar till mig som om jag inte fattar nått (vilket säkert ligger något i...)
På frågan, men varför har vi "lucia dag" blir svaret:
-För att vi ska kunna klä ut oss och kunna sjunga för er så klart...

Svaret är knivskarpt, och självklart... ja, självklart säger jag...så är det ju förstås...

Herodes tar hjälp av sina rådgivare (41 st barn från åkurs 1) och frågar... var ska Messias bli född, var ska Jesus barnet föddas?
Varpå 38 barn lyfter armen och pekar på stallet bakom Herodes (stallet som för tillfället är stäng....) och säger:
-Där!!

Svaret som alla fem grupper innan gett var: I Betlehem! Det svaret kom inte den här gången...
Så jag frågar barnen lite Herodes förvirrat och pompöst:
Var ligger staden DÄR någonstan?
Då kommer svaret:
-Betlehem!!!

Tänker på barnens underbara spontanitet... Det hejdlösa skrattet...när försvinner det....När börja vi vakta om vårt eget och ännu viktigare.. när börjar vi sticka håll på människor spontanitet som finns runt omkring oss...När förlorar vi förmågan att se det som finns rakt framför oss...
...Stallet med Jesus alldeles nära...
...Staden Betlehem....alldeles nära...

onsdag 10 december 2008

En förmiddag i sakrestian....

Andas långsamt....kroppen känns förlamande....kroppen rör sig i slowmotien...tankarna studsar snabbt mot skallbenet...ibland studsar de ner i hjärt och magroppen och då kommer tårarna... försöker fokusera.
Tänker på allternativa repliker för julspelet.

Tänker att ängeln Gabriell skulle ju kunna säga: Hasta lavista baby - I´ll be back (Ur Terminator)
...Maria skulle då kunna svara Gabriell (i uppdraget att födda Guds Son): Jag trivs bättre här, där jag kan sitta och lukta på blommorna...(ur Ferdinand)

(Dunk, dunk dunk) Det knackar på dörren och jag inser att Maria och Josef har kommit fram till den sista värdshusvärden... jag studsar upp, torkar tårarna och säger:
Nä tyvärr vi har alldeles fullt...
...men ja, om ni kan tänka er något väldigt enkelt, kan jag erbjuda er mitt stall, ja ni får iallafall tak över huvudet och halm att sova på...
...Jag vänder tillbaka in i sakrestian

...snart är det dags för Herodes...

Andas långsamt, kroppen känns fölamande, kroppen rör sig i slowmotien....tankarna studsar mot skallbenet...ibland studsar de ner i hjärt och maggroppen... då kommer tårarna....

söndag 7 december 2008

Glögg party - det låter roligt...
När det väl var dags, så kännde jag inte alls för det. men men... nu var det bara att ge sig i väg.... på glögg party - och det vissade sig att vi kom till glögg partyt med STORT G... ibland så känner jag mig fel...(läs ganska ofta) i dag var en sådan dag...
In i en lägenhet som är som en bild ur en katalog...allt på rätt ställe, inget på fel plats...i lägenheten, mer människor som oxå är bjudna till glöggpartyt med STORT G....
Herrarna i "juliga" slippsar och damerna i inneskor och julig blus och kjol... Ja, ni kan ju tänka er hur jag såg ut... svart sametskostym, med tillhörande kedja (inga inneskor!!!)
Där satt vi och pratade om allt som kan tänkas lagom, vi ler artigt, skrattar på rätt tillfällen och möter blicken alldeles lagom länge (eller jag menar kort)...

...tusen tankar far genom mitt huvud: Undrar om de där chokladtopparna får plats i mina näsborrar...eller i hans....som sitter mitt i mot...han stackarn som fick stå i FEM minuter och titta på julstjärnor med sin fru...stackarn... förstår att han har haft en hemsk eftermiddag....hans vän nickar igenkännande...och säger: min fru tittade på GARDINER i TIO!!! Herregud tänker jag - Domensdag är nära...rädda er den som kan - att tillbringa 5 till 10 minuter med sitt livs kärlek och dela något med denne, som kanske inte just är ens eget huvudintresse...ja, det måste ju vara katastrof.... att tillbringa tid med den man älskar, på något som är lite tråkigt...
Tanken fortsätter...undrar hur vem som skulle vinna rullstolsloppet i hallen... eller vad skulle hända om jag föreslog att vi skulle leka kurrigömma...jag tar satts, drar ett djupt andetag och säger:
Någon som vill ha mer kaffe?

lördag 6 december 2008

Guds rike är nära...

Orden: Guds rike är nära... viskar tyst i mitt inre... Orden berör...Guds rike är nära, inte ur ett tidsperspektiv, att Jesu kommer snart, att domens tid är inte, att slutet är nära, utan som en position...positionen nära eller långt i från...
Guds rike är nära, nära mig, inom mig, inom dig...
Guds rike som Jesus och Maria...Maria, en människa bärande på Gud...bärande på Kristus... Kristus föds i ett stall av en människa mitt i livet, till männskligheten...
Guds rike är nära....
Samtidigt kan Guds rike kännas så långt borta...
Om Guds rike är nära.... varför släpper inte klumpen i magen...
Om Guds rike är nära...varför gråter jag inombords...
Om Guds rike är nära...varför känns det som att Gud aldrig är med i kyrkan...
Om Guds rike är nära...varför känns allt så oövervinerligt....
Om Guds rike är nära...varför känns allt så svårt...

Om Guds rike är nära
...då famnar Gud klumpen i min mage
...då gråter Gud med mig
...då är Gud kyrkan

Om Guds rike är nära
...då reser han han mig upp, när allt känns oävervinerligt
...då ser Gud mig när allt känns svårt och bär mig.

...eller...

Säg, att Guds rike är nära....
O

fredag 5 december 2008

Ett pendlande smycke...En fråga...smycket snurrar...ja...ja...
Oron växer.
Vill inte...
Tankarna blir till svarta monster.
Vill inte...
Rädsaln kommer smyggande.
Vill inte...
Alla tankar rör i hop sig.
Vill inte....
Morgonens mardröm känns verklig.
Vill inte...
Rädslan får kroppen att känna: Spring, fly.
Vill inte...
Känner mig som en urvriden trasa.
Vill inte...
Vill inte...