Nyårsaftonens festkänsla lysser med sin frånvaro...
Älsklingen försöker frenetiskt städa bort de senaste ...två veckornas (?) influensa, vattenkoppor och magsjuka...
Jag stirrar blint på datorskärmen och orden i mitt inre verkar inte riktigt vilja komma ut... sakta börjar jag trevande röra vid tangenterna...tangenterna som ger avtryck till eftervärlden för en kort stund...om nu någon skulle vara intresserad...
Vi delar våra liv på en skärmen och delar våra historier med hjälp av tangenterna....det smatrande ljudet, vittnar om att nu är något delat - med hela värleden....
Återgår till tanken...
Nyårsafton...segheten i kroppen och själen håller sig stadigt kvar...I dag är dagen då vi ska sammanfatta året, äta gott och skåla in det nya, titta på raketer och förundras över... tänka att det redan är nyår...
Jag är inte hungrig, inte sugen, bara stilla illamående och trött...
Vi har inget bubbel...
Söker febrilt efter en skön känsla...men känner mig mer mussellik...
Tangenterna smatrar...ord blir till meningar...med mening...men ändå finns det en känsla av meningslöst...
Ord ord ord massor av ord...orden som träffar mig går rakt in, djupt, smack - aj... vill värja mig....
Men så i samtrandet... när orden bildar meningar...och tillslut kansek en berättelse...och när orden, meningar och berättelserna träffar mig... så kommer en strimma av hopp...
ett leende...ett ord...en kyss och en injektion av liv tilldelas mig...

Ett ord som berörde idag..."ödet som fick oss att skilljas åt eller min rädsla"...
Jag vill famna mitt öde - orädd, med tillförsikt och kärlek...se kärleken genom skärmen, bortom skärmen, livet på skärmen och utanför...
Vill se livet och kärleken...bortanför rädslan, bortanför orden...bortanför leendet och kyssen...
Vill se...
Vill känna...
Vill vila...
Vill våga...

Damsugaren har tystnat... tangenterna fortsätter att knappra...orden har landat och kanske kanske har det kommit en unns av fest känsla inför nyårsaftonens antågande och ett välsignat underbart nytt år...
Som jag vill se...
vill känna...
vill vila...
vill våga...i, just här och nu - orädd, med tillförsikt och kärlek...

M är på strålande humör...inte gnällig elelr arg, utan bara går upp och säger att hon behöver kissssssaaa...
Sätter sig i soffan och tittar på Mumin (för miljonte gången i ordningen) säger:
- pappetina jag vill ha rostmacka...
Efter lite morgon fix säger jag till M:
- Nu ska jag åka till jobbet...
M svarar:
- Nää för jag tycker om dig...
När jag är på klädd och ska gå kommer M springande och säger.
-Jag vill krama dig... mamma sover inte hon är död, nu är det bara du och jag...
Jag svarar:
- Nej mamma är ju inte död hon sover ju bara...
- Okej då, svarar hon och säger sen hej då...

Ibland undrar jag vad som rör sig i tankarna i känslorna...

Kanske ska vara tyst idag...annars kanske jag bara skriver något jag inte är redo att vissa...
själen som ibland blir till tuffsad, fast man inte riktigt märker det....jag bara märker att jag vill sluta mig...inte vissa mig...
Saknad som kommer smygande och en tomhet som helt plötsligt bara finns där...
Saker jag trodde fanns...finns dom....?
När vet vi att något finns?
Att något är på riktigt och äkta...
Är det okej att leva i en illution så länge den upprätthålls? Är illutionen oäkta?

Orden droppar på min panna...dripp, dropp...dripp...dropp...Känslor väcks...sårad...skadad...

...lagad...

Lagad av värme, närhet, fullhet utan att märka det så blir jag stilla lagad, sakta blir jag hel igen...
...saknaden fylls med...kärlek...

Livets Gud,
du vill att kärleken ska växa i mitt liv
och att min glädje och tillit ska djupna.
Jag vill vara en äslkande människa och
jag hoppas att mitt liv ska betyda gott för andra.
Mitt namn blev nämnt i dopet tillsammans med Ditt.
Hjälp mig att komma ihåg att du aldrig lämnar mig.
Ge mig lust till liv och mod att leva.

"Guds kärlek är som stranden och som gräset,är vind och vidd och ett oändligt hem.Vi frihet fick att bo där, gå och komma,att säga "ja" till Gud och säga "nej".

"Guds kärlek är som stranden och som gräset,är vind och vidd och ett oändligt hem.Vi vill den frihet där vi är oss själva,den frihet vi kan göra något av,som ej är tomhet men en rymd för drömmar,en jord där träd och blommor kan slå rot.

Guds kärlek är som stranden och som gräset,är vind och vidd och ett oändligt hem.Och ändå är det murar oss emellan,och genom gallren ser vi på varann.Vårt fängelse är byggt av rädslans stenar. Vår fångdräkt är vårt eget knutna jag.

Guds kärlek är som stranden och som gräset,är vind och vidd och ett oändligt hem.O döm oss, Herre, frisäg oss i domen.I din förlåtelse vår frihet är.Den sträcker sig så långt din kärlek vandrar bland alla mänskor, folk och raser här.

Guds kärlek är som stranden och som gräset,är vind och vidd och ett oändligt hem."

Önskar att jag inte var så knuten...och inte så rädd...

..........

Ja, julen...har alltid haft så dubbla känslor inför julen... Den här julen blev absolut inte som jag tänkt mig... men där på toan, när jag räknade till tio och försökte undvika att börja gråta, slog det mig - hmmm vi är ju bara människor och det enda vi vill är att göra en bra jul för barnen...så jag andades, gick ut i soffan och satt mig med min älsklings x och till lika far till två av barnen...Och så sitter vi där, med en ny mummin film jag och fyra underbara barn och älsklingens x. M den äldre kryper nära och håller om, E kramar min arm och M den yngre kramar om min fot...Min älskling...ja hon låg sjuk inne i sovrummet...då och då gick jag ditt och pussades och påminde henne om att jag älskar henne...och gick ut i mitt vardagsrum och såg fyra människor till som jag älskar och en som efter denna julhelg, har blivit lättare att förhålla sig till... mitt i julkaos, vattkoppor, vinterkräksjukan, influensa o trötthet...så börjar jag fatta, hon älskar mig och oberoende vad "han" vill, så är det vi...så efter Kalle, julmat och paket öppning, sitter vi en mindre skara människor och julen blev inte som jag tänkt mig...men jag insåg att kärleken övervinner allt...

Influensan greppar tag i mig med ett stadigt tag...jag andas stilla och tänker på min älsklings ord som hon fångat i reklamen för Eva Atlings klocka, med texten "tiden kommer" "Time will come". Att tänka att vi har tiden för oss, att den är med oss... grepp tag i mig och landade varmt i magen...
Även om det är en konst och en utmaning...
Att tänka att tiden kommer - inte att vi förlorat massa tid.
Att tänka att tiden är för oss - inte att den är emot oss.
Att tänka att tiden är för oss, för mig, tiden kommer till mig - inte för att min tids ska tas i bruk av andra.
Att tänka att tiden kommer till mig, att jag väljer att famna den, vara i den med de männsikor jag vill och är i den med det jag vill göra...
Min tid, den har inte försvunnit, den rinner mig inte ur händerna - den kommer...
Time will come...

Golvad, däckad, utpumpad, finito, väck, borta - influensa.

Tänker på tiden som passerat sen januari 07... - ja, julen har ju inte kommit än, men ändå...en liten års sammanfattning...tänker på att livet som partyfestand, levande med en vuxen människa, (med en känsla att jag nog egentligen var singel...) nybliven präst, instalerande av ny tjänst, ny kär, ny familjerad...
...helt plöstsligt... bestämmer man inte längre själv över TV:en, helt plötsligt så kan man inte hoppa över en måltid bara för att man känner för det, helt plöstsligt så levar man livet men en ständigt snurrande tvättmaskin. Ett köp slående om TV:en, ganska mycket tjatande om vikten av att hjälpa till, med att hänga tvätt, töma diskamskin, plocka undan sina egna grejer....
Har blivit en nejsägare... nej, inte göra så... då går dvd sönder, nej inte...nej....
Inget mer suchi som middag en hel vecka, inget mer somnade i soffan, inge mera urspårade fester...

Nej, utan underbara skratt kring matbordet, underbara mysstunder med Mamma Mu och Petsson & Findus, gemenskap, kärlek, närhet, äkthet....
Förtroliga samtal, från stora och små människor, där en godnatt kram är ett framsteg och en kärleksyttring som slår allt - ja, allt.
Mitt i all vardag, mitt i nejet, tjatet, går en brytning...kanske är det en litet smakprov på när förlåten brast, när Jesus dog på korset, kärleken som fick förlåtet att brista, det som var dolt blev synligt... ja, så är det nog...
Mitt i nejet... och tjatet... bryter sig ett leende, en närhet, ett förtroende om liv...
Det är stor, jävligt stort... och underbart....
TACK

Svaret på frågan vem Lucia var, blev...

-Det är en dag!!! Rösten är lilgammal och tydlig och barnet talar till mig som om jag inte fattar nått (vilket säkert ligger något i...)
På frågan, men varför har vi "lucia dag" blir svaret:
-För att vi ska kunna klä ut oss och kunna sjunga för er så klart...

Svaret är knivskarpt, och självklart... ja, självklart säger jag...så är det ju förstås...

Herodes tar hjälp av sina rådgivare (41 st barn från åkurs 1) och frågar... var ska Messias bli född, var ska Jesus barnet föddas?
Varpå 38 barn lyfter armen och pekar på stallet bakom Herodes (stallet som för tillfället är stäng....) och säger:
-Där!!

Svaret som alla fem grupper innan gett var: I Betlehem! Det svaret kom inte den här gången...
Så jag frågar barnen lite Herodes förvirrat och pompöst:
Var ligger staden DÄR någonstan?
Då kommer svaret:
-Betlehem!!!

Tänker på barnens underbara spontanitet... Det hejdlösa skrattet...när försvinner det....När börja vi vakta om vårt eget och ännu viktigare.. när börjar vi sticka håll på människor spontanitet som finns runt omkring oss...När förlorar vi förmågan att se det som finns rakt framför oss...
...Stallet med Jesus alldeles nära...
...Staden Betlehem....alldeles nära...

En förmiddag i sakrestian....

Andas långsamt....kroppen känns förlamande....kroppen rör sig i slowmotien...tankarna studsar snabbt mot skallbenet...ibland studsar de ner i hjärt och magroppen och då kommer tårarna... försöker fokusera.
Tänker på allternativa repliker för julspelet.

Tänker att ängeln Gabriell skulle ju kunna säga: Hasta lavista baby - I´ll be back (Ur Terminator)
...Maria skulle då kunna svara Gabriell (i uppdraget att födda Guds Son): Jag trivs bättre här, där jag kan sitta och lukta på blommorna...(ur Ferdinand)

(Dunk, dunk dunk) Det knackar på dörren och jag inser att Maria och Josef har kommit fram till den sista värdshusvärden... jag studsar upp, torkar tårarna och säger:
Nä tyvärr vi har alldeles fullt...
...men ja, om ni kan tänka er något väldigt enkelt, kan jag erbjuda er mitt stall, ja ni får iallafall tak över huvudet och halm att sova på...
...Jag vänder tillbaka in i sakrestian

...snart är det dags för Herodes...

Andas långsamt, kroppen känns fölamande, kroppen rör sig i slowmotien....tankarna studsar mot skallbenet...ibland studsar de ner i hjärt och maggroppen... då kommer tårarna....

Glögg party - det låter roligt...
När det väl var dags, så kännde jag inte alls för det. men men... nu var det bara att ge sig i väg.... på glögg party - och det vissade sig att vi kom till glögg partyt med STORT G... ibland så känner jag mig fel...(läs ganska ofta) i dag var en sådan dag...
In i en lägenhet som är som en bild ur en katalog...allt på rätt ställe, inget på fel plats...i lägenheten, mer människor som oxå är bjudna till glöggpartyt med STORT G....
Herrarna i "juliga" slippsar och damerna i inneskor och julig blus och kjol... Ja, ni kan ju tänka er hur jag såg ut... svart sametskostym, med tillhörande kedja (inga inneskor!!!)
Där satt vi och pratade om allt som kan tänkas lagom, vi ler artigt, skrattar på rätt tillfällen och möter blicken alldeles lagom länge (eller jag menar kort)...

...tusen tankar far genom mitt huvud: Undrar om de där chokladtopparna får plats i mina näsborrar...eller i hans....som sitter mitt i mot...han stackarn som fick stå i FEM minuter och titta på julstjärnor med sin fru...stackarn... förstår att han har haft en hemsk eftermiddag....hans vän nickar igenkännande...och säger: min fru tittade på GARDINER i TIO!!! Herregud tänker jag - Domensdag är nära...rädda er den som kan - att tillbringa 5 till 10 minuter med sitt livs kärlek och dela något med denne, som kanske inte just är ens eget huvudintresse...ja, det måste ju vara katastrof.... att tillbringa tid med den man älskar, på något som är lite tråkigt...
Tanken fortsätter...undrar hur vem som skulle vinna rullstolsloppet i hallen... eller vad skulle hända om jag föreslog att vi skulle leka kurrigömma...jag tar satts, drar ett djupt andetag och säger:
Någon som vill ha mer kaffe?

Guds rike är nära...

Orden: Guds rike är nära... viskar tyst i mitt inre... Orden berör...Guds rike är nära, inte ur ett tidsperspektiv, att Jesu kommer snart, att domens tid är inte, att slutet är nära, utan som en position...positionen nära eller långt i från...
Guds rike är nära, nära mig, inom mig, inom dig...
Guds rike som Jesus och Maria...Maria, en människa bärande på Gud...bärande på Kristus... Kristus föds i ett stall av en människa mitt i livet, till männskligheten...
Guds rike är nära....
Samtidigt kan Guds rike kännas så långt borta...
Om Guds rike är nära.... varför släpper inte klumpen i magen...
Om Guds rike är nära...varför gråter jag inombords...
Om Guds rike är nära...varför känns det som att Gud aldrig är med i kyrkan...
Om Guds rike är nära...varför känns allt så oövervinerligt....
Om Guds rike är nära...varför känns allt så svårt...

Om Guds rike är nära
...då famnar Gud klumpen i min mage
...då gråter Gud med mig
...då är Gud kyrkan

Om Guds rike är nära
...då reser han han mig upp, när allt känns oävervinerligt
...då ser Gud mig när allt känns svårt och bär mig.

...eller...

Säg, att Guds rike är nära....
O

Ett pendlande smycke...En fråga...smycket snurrar...ja...ja...
Oron växer.
Vill inte...
Tankarna blir till svarta monster.
Vill inte...
Rädsaln kommer smyggande.
Vill inte...
Alla tankar rör i hop sig.
Vill inte....
Morgonens mardröm känns verklig.
Vill inte...
Rädslan får kroppen att känna: Spring, fly.
Vill inte...
Känner mig som en urvriden trasa.
Vill inte...
Vill inte...

...tomt idag....
...förutom ett gnagande dåligt samvete...som kommer som ett brev på posten varje "jobbhelg"...
...annars...tmt och trött

Tänk på vilodagen att du helgar den...

Äntligen - Det är söndag.

Ljudet kallar oss att samlas...
Samlas kring kärlek...
Samlas kring spänning....
Vi följer tillställningen med skräckblandad förtjusning....

Så kommer bekännelsen och vi alla stämmer in i den....


....och ja...inte ett öga är väl torrt när Anette bekänner sin kärlek till Richard...

Ljudet som kallar oss är reklamjingeln för "Ensam mamma söker"
Kärleken som vi samlas kring är de tre ensamma mammornas sökande efter kärlek Spänningen vi samlas kring är dejterna...med 6 stycken killar som slutligen bara blir en...

...ja, det är äntligen söndag, låt oss helga den...


...så tystnadel ligger tungt i rummet söndagen den 23 november - "Ensam mamma söker" är slut, ingen mer reklam jingel, som får en att springa med popcorn skålen och saften från köket...eller som får en att springa till toaletten i reklam pausen...
Inga mera: Äntligen söndag...

I stället återgår vi till vardagen....

Där kyrkklockorna kallar oss till gemenskap
Där vi samlas kring kärleken - Jesus Kristus
Där vi samlas kring spänningen att leva som människa...
och där vi bekänner vår krista tro och blir förlåtna och upprättade av skaparen själv...

Ja... tänk på vilodagen så att du helgar den...

En given fråga som alltid kommer... måndag till söndag landar först i örat...sen i tanken...sen i magen...
Tanken går i gång...sänder en liten oro till magen... och jag tänker:
-Ja, vad fan ska vi äta idag...
- Vad har vi....
Frågan som några av er kanske har listat ut är: Vad ska vi äta idag?
Frågan skapar, så som när en sten bryter vatten yttan - ringar på vattnet... det börjar med vad...hur...när...vad(igen)...hur(igen) och lika så när....
Vad ska vi äta? Hur ska vi äta - vem är hemma, när är träning, vad har vi hemma, hur gör jag...behövs det handlas, tid att göra, hur hungriga är vi? Vad orkar jag??? (Fan mjölken är slut)

Frågor som rör logestik, efterfrågan, kapital och inventering....
...försöker ta form...men försvinner in i cyber dimman....och jag svarar:
- Jag har ingen anning....

Viden blåser utanför...snön yr.... sitter försjunken framför datorn... och ruskar gång på gång bort det dåliga samvetet att jag borde göra en massa... plocka upp flyttkartonger...städa, diska, handla, röja, ringa... jobbet pockar oxå på... stressar och irriterar....

Surfar vidare i cyber rymden...lyssnar till det ihärdiga vinden... och tänker på berättelsen när vinden och solen tävlade om ven som var starkast och mäktigast... och de uttmanade varandra i vem som kunde få av männsikan nere på jorden kläderna...
....mmm solen vann...

Summering av dagens väder:
Vinter landsskapet strålar och visar sig på sin vackra och gemytliga sida...kallt är det, men inte rått...

Summering av känslotillståndet:
Tankar dansar i kropp och själ...lite oro, lite lugn, lite rastlöshet...lite av alting helt enkelt...liten...

Summeringen av jobb: idag effektiv...imorgon...en lång dag...

Z Z Z (tre Z av fem möjliga)

Minns inte när jag hade en sån helvetiskt stress natt sist... hjärnan gick på högvarv......jag var redan övertrött när jag kom hem... men det tog tid innan kudden och sängen inbjöd till sömn.......vid två tog jag en halv insomningstablett.......inget hände...vid tre tog jag en till......imorse var jag helt borta...


...så sakta men säkert gick jag från stress ångest till dödsångest...

...kroppen var tung, benen vek sig...för en sekund flög tanken och känslan genom kroppen - Gud jag kommer dö, jag kommer aldrig att vakna mer...
...kalsvettig, blött och groggy tog jag mig upp, stapplande....vaknade så småningom till...men segheten i kroppen håller sig kvar....

Ångesten lyser med sin frånvaro...alldelse nära och intill...
Snön faller vackert...
Kumpen i magen som vittnar om "känslomässig baksmälla" gör sig märkbar...
Jobbet inspirerar....
Utskick....oinspirerar...

Ja...en vy från stugan...helt okej va? Ja, det är iallafall mitt paradis...

...Sen en Toyota Corolla Verso 7 sitsig...mmm det är okej det också... :-)

Ja, aldrig har livet känns så enkelt och bra, roligt och lekfullt...

Även om jobbet överfaller mig med sin "myckenhet"...så är det ändå inspirerande och roligt...

Tänk att hitta hem...att komma hem...att komma ut...till att få vara den människa jag så länge längtat efter att få vara och bli...Känns som jag är det nu...

...försvann ett tag på vägen...men nu är jag tillbaka igen...och jag känner att jag är på väg mot en underbar framtid!

Jesus säger: Gå därför ut och döp dem i Faderns och Sonens o den helige Andens namn... vi dopar vatten på barnns huvuden och säger jag döper dig i Faderns och Sonens och den Helige Andens namn...

Stilla undrar jag... varför har meingen fallit bort, när Jesus säger: Döp dem i Faderns och Sonens och den Helige Andens namn... och i lite vatten.... Hmmm mmm Säger ju sag döper i Ande och vatten...ja, det har väl med det att göra...eller?

Är less...

Imponerande ett mail dimper ner det rymmer 94 ord, 421 tecken, varav 24 stycken av dem är utropstecken. 14 stycken av dessa ord är även skriven med STORA BOKSTÄVER!

mmm det var ett ganska argt mail....

Mitt älskade, älskade barn!

Detta är friheten:
Jag är Gud, inte du
Jag bär värleden på mina axlar, inte du.
Jag har skapat dig - så var den du är
ämnad att vara.
Människa - älskad, önskad, ständigt växande.
Du blir aldrig färdig och det är som sig bör.
Begrunda detta mysterium
-aldrig färdig, ändå älskad.
Vila i kärlekens mysterium:
Kärlekens ögon ser brister och fel.
Kärlekens ögon älskar ändå.

Kom ut min älskling,
kom ut ur ditt gömställe.
Var den du är ämnad till.
Ditt ansikte är så vackert.
Kom ut!
Låt inte rädslan fängsla dig.
Befria dig från rädslan.
Våga lita
Våga låta
dig älskas.

Befrielsens ögonblick.
Och du kommer,
min älskade kommer,
ut ur sitt gömsle,
ut i kärleken.
Och ditt ansikte är så vackert.

[ Ur Intro - Hammarstöm m.fl ]

Någonting hände jag vet inte riktigt vad......en känsla av tomhet och trötthet infiner sig...

...det börjar blåsa och bli kalt...behöver jag rusta mig för vintern? Vintern kom hastigt...var inte beredd...

...frågan är om jag ska gå i ide

Liv
Livet
Livslust
Livegen
Livfull
Livat

...och ibland vill man bara gråta lungorna ur sig...skrika tills själen lämnat sitt bo...ingen avgrund är så djup som rädslans avgrund...så jävla svart och gapande...tom och skrämande och den kryper sig in under skinet......och då vill man gråta lungorna ur sig och skrika till själen lämnat sitt bo...

Livet - vilken fantastisk gåva och vilken fantastisk utmaning...ibland blir dock alla utmaningar, känslostormar, upplevelser och annat överväldigande svårt att hantera...men ett steg i taget... FAN vad svårt...

En bild av livets kärna och verklighet...

Uppgift - flytta saker från punkt A till pungt B - skaffa hyr bil... bära saker, paka in saker, köra till B, packa ut och.... oj... står båten under vatten... är det is på vattnet, måste göra NU det som jag tänkte göra sen fast borde ha gjort för länge sen...

Själen packar, sorterar minen, upplevelser och händelser... tanken ska ta sig från A till B, då kommer bruset....

Ja, men tids nog så tar vi oss från A till B, och det som skulle gjorts för länge sedan blir antingen gjort eller ogjort - och vet ni - jag överlever antagligen det oxå...

Varm i magen efter skön och nära helg...
Kärlek...
Värme...
Skratt...
Vänskap...
Älsklingen...så underbar och vacker....

Om man inte blivit upp eldad....äter maskar på en när man är död och ligger nere i jorden?...och käns det isåfall? Gör det ont att brinna...