Soppatorsk och begravning

Han var inte speciellet gammal...63år

Han hade sin bänk, som han alltid satt på... han hade alltid sin plats.

Varje möte inledes med samma fråga:

- Hur går bilen? Man ska alltid tanka när det är halv tank...

Denna kommentar pga att jag i någon betraktelse pratat om hur jag fått soppatorsk eftersom jag jag tänkt: lite till kan jag köra, lite till, lite till... Ops!

I går fick jag veta att han lämnat oss, iallafall i den är formen, av kött och blod, här och nu, där blickar kan mötas, där händer kan beröra, och där rösten bär...

Med mig kommer han att vara, varje gång lampan lysser på min bensinmätare kommer jag höra hans röst och åka och tanka, antagligen kommer jag aldrig mera få soppatorsk...

Mitt jobb är personligt. Jag träffar människor som lämnar frön av liv (deras liv)i mitt hjärta... några är gamla, några är unga, några är mitt i mellan och visa av dem dör, visa av dem begraver jag och säger:
- Vi ses, tack för den tiden vi fått här...hoppas att du hör av dig när du är på besök, du som nu är obunden tiden - men jag hoppas att du lämnar oss i frid, må Guds frid lysa över dig. Giv honom/henne och Gud, din frid och låt ditt eviga ljus lysa för henne/honom i Skaparens, Befriarens och Livgivarens namn.

Tillbaka till tankningen:

Vi behöver oxå tanka oss, med positiv energi och kärlek... när mätaren lysser rött, behöver vi verkligen fylla på.
Så blir vårt liv som en en tur med bilen... vi kanske har ett specielt mål, vi har en karta eller GPS, vi behöver styra, gasa, bromsa, titta i backspegeln då och då... men inte för mycket, då kör vi troligtvis av vägen och glömmer se vad som häder framför oss. Men att köra bil handlar om att vara vaken, uppmärksam - här och nu.
Vi behöver vårda bilen, tanka, fylla på olja osv...

Bilen är vi...
Vägen är livet
Kartan är våra mål och drömmar
GPS är de som gått före oss och nu påkallar vår uppmärksamhet och som får vara våra vägledare genom det liv vi lever...

Så åker vi längst livet, hittar rastplatser...tankar, fyller på spolarvätska...tittar på kartan, kanske kommer vi på att vi ska ta en annan väg...lyssnar till GPS:en som ibland gör oss tacksama... ibland gör oss galna...


Så jag hoppas du kommer på besök lite då och då, medans jag åker på tur i livet...