Livet är inte i närheten att vara lätt. Livet är inte i närheten av att bli som man har tänkt sig... men ändå blir livet så mycket mycket mycket mer än den bild jag målar upp. Så mycket stor slagnare, så mycket vackrare än jag någonsin kunnat föreställa mig.
Vi möter oliktänkare.
Vi möter död.
Vi möter rädsla...vår egen och andras.
Vi möter livets trasighet.
Vi möter livets läkande.
Vi möter oss själva.
Vi möter andra.
Vi människor, i vår bräcklighet, i vår styrka vandrar vi på livets stig och möter människor som vi behöver möta, människor som formar oss till de vi är och det vi är på väg till att bli.
Mitt i det lever vi det liv som är vårt. Kanske inte alltid lätt, men vi har valet att välja - liv, vårat liv. I sin svårhet och i sin storhet.
2 år sedan
4 kommentarer:
Ibland är det väl bra att vara medveten om att man kan välja hur man handskas med sitt liv - men då och då blir det ett hån, när folk drabbas av olyckor, cancer, arbetslöshet... jo, visst, man väljer såklart hur man handskas med situationen, och man valde en gång att börja på jobbet man förlorade och man valde att sätta sig i bilen som kom ivägen för en rattfyllerist. men nog är det mycket som drabbar en människa genom livet, som hon själv faktiskt inte väljer att bli drabbad av, varken gott eller ont.
Så... att välja... jodå, det är nog nödvändigt varenda sekund, men det blir omöjligt att leva om man ska ta på sig allt som händer utifrån sina egna val. Saker händer helt enkelt... och ibland måste man tappa taget och förlåta sig själv och andra för att det inte gick att välja.... tänker jag.
Livsöden drabbar oss. Och när jag menar att vi har möjligheten att välja, så tänker jag på hur vi väljer att förhålla oss till det som händer och sker. Förhålla mig i liv, kärlek och mod.
Jag tror vi har stora val att göra hela tiden. Igår när jag stod och kollade på min son som spelade hockey och nu denna säsong med halvvisir...Lite oro tog tag i mig obehagskänslor ang både adamsäpple och ansikte så oskyddat än när de ha galler på hjälmarna....
När jag tänker på det och börjar huskas för mina inre bilder så tänker jag samtidigt nu dra jag på mig energierna ang skador. Ikväll kom han hem med förmodad bruten näsa....
Och det blev ingen katastof för det. Vi förehöll oss till det också...
Det är ju så mycket djupare än krasst bara livet hoppar på oss. I de små sekundsvalen i att vi ärar livet gör betydelse...
Bara ord tex att drabbas då gör man sig själv till ett offer. Jag beundrar dem som klarar av att använda andra ord.
Hån är också en egen upplevelse.
Att leva NU är väl att ta på sig det som händer. Alla energier finns kring oss hela tiden och i våra val styr vi våra energier, jag är övertygad om det....
Anonym: livet drabbar oss, olyckor drabbar oss. Männskors öden är inte ett hån, människors liv är inte ett hån... man kan känna sig hånad när människor pratar om att välja livet när olycka drabbar en. Men en människas liv är aldrig ett hån, hur mycket olycka o elendä hon än har drabbats av. Så tänker jag... så behöver inte du tänka... det är ditt val.
Tänker att det finns olika typer av val - konkreta val, ska jag ta den utbildningen eller den, ska jag jobba på arbetsplats A eller B osv. Sen finns det känslomässga val/val av energier. Att famna och våga möta olycka eller att inte göra det.. Att välja det som födder liv och blir kreativt mitt i olyckan...Sen har allt sin tid. Olyckor och hemskheter får vara det, och man får gråta och vara förtvivlad... det är att välja liv... att låsas som om olycka inte finns är icke liv... tror jag...
Villa D Att leva nu, är en bra hållning, en nödvändig hållning trot jag.
Tack för dina tankar...igen :-)
Skicka en kommentar