torsdag 13 augusti 2009

Kan kärleken finnas utanför normen?

Majoy som ni hittar på: http://www.kommaut.blogspot.com/ bloggade här om dagen om "Saker som jag slapp som hetro". Bloggen tar upp hur fördomar drabbar oss som lever i ett homosexuellt förhållande. Tänker att hetronormativitet inte bara drabbar homosar, utan även de som aviker från hetronormativiteten. Tex så aviker man från normen om man har fler än tre barn. Även här tittar människor med granskande blick. Är man skilld, Om man är en ny familj/styvfamilj/bonusfamilj... människor granskar och har åsikter.

Vi har alla våra värderingar och uppfattningar och bilder av vad som är rätt och vad som är fel...
En familj man och kvinna lever med ett barn i husvagn = udda eller?
En familj man och kvinna lever i radhus med 8 barn = Udda eller?
En familj kvinna och kvinna lever med barn i lägenhet = Udda eller?
Listan kan göras lång om udda eller inte...
Vad är udda eller inte för dig?

Vad bär vi på för bilder på hur vi ska leva, vad ger oss "samhället" för bilder av hur vi ska vara och göra och leva?

Vad säger hetronormativitetet åt oss vad som är okej...och inte okej?

Nu menar jag inte att alla ni som passerar och lever enligt norm gör fel eller att det är fel... absolut inte - jag gratulerar er...

Vill bara lyfta fram att hetronormativetetn som finns i vårt liv, alldeles nära, vare sig vi är homo, hetro, tjock, smal, storfamilj eller singel....påverkar hur vi ser på varnndra och på oss själva och våra liv.

För att ta ett exempel:
Vad är det som gör att människor som lever i "nybildade familje konstalationer" oftast inte ses som "en riktig familj" om man skulle se det som en familj är det en "trasig familj", här tror jag givetvis att människor som skillt sig har sår och kan känna trasighet, men det behöver väl inte betyda att den nya familjen aoutomatiskt blir trassig eller? Bär vi inta alla människor på sår efter saker som inte blev som vi tänkt?


Hur hanterar vi det som inte är norm?

Hur hanterar vi det som inte är som oss?

Hur hanterar vi att vi inte är som alla andra?

Finns det egentligen någon som lever upp till normen?

Vad är egentligen normen? Vilken är din norm?


Vad/vilka får plats i ditt liv?

Vad/vilka får INTE plats i ditt liv?

3 kommentarer:

Cecilia N sa...

Jisses amalia! Vilka svåra frågor! Minst lika svåra som "princip"-frågorna Maria hade häromdagen.

Jag tror att kärleken kan finnas utanför normen. Den bryr sig inte om såna saker. (Hoppsan! Har jag därmed även legitimerat pedofilens känslor? Ja men ta bort det då ... Men varför förmenas de dem?)

Sen tänker jag att även om gifta-mamma-pappa-barn är norm så finns det ju så jättemånga nuförtiden som inte finns inom den: ensamstående, ensamstående med barn, bonusfamiljer, tvåsamhet som valt bort barn, sambo, särbo, färgblandat förhållande, ...

Så även om man inte är inom normen så är man inte ensam i sin egen kategori. (Även om Dawydd verkligen gjorde allt för att få vara byns ende homosexuelle.)

Vad är norm för mig?
Att vara ärlig och laglydig och ... "trevlig".
Om man inte är det? Hm, då vill jag inte vara med.
Hur svensson ÄR jag ... ?

Anonym sa...

min norm är "bort med norm" ; ) live and let live...så länge ingen anna människa utnyttjas eller kommer till skad på något annat sätt!

Anonym sa...

men vem har sagt att livet blir bättre när det är enkelt och lätt? i många fall tycker jag att det är när man prövas som man hittar sig själv. och det är viktigast.