Kanske ska vara tyst idag...annars kanske jag bara skriver något jag inte är redo att vissa...
själen som ibland blir till tuffsad, fast man inte riktigt märker det....jag bara märker att jag vill sluta mig...inte vissa mig...
Saknad som kommer smygande och en tomhet som helt plötsligt bara finns där...
Saker jag trodde fanns...finns dom....?
När vet vi att något finns?
Att något är på riktigt och äkta...
Är det okej att leva i en illution så länge den upprätthålls? Är illutionen oäkta?

Orden droppar på min panna...dripp, dropp...dripp...dropp...Känslor väcks...sårad...skadad...

...lagad...

Lagad av värme, närhet, fullhet utan att märka det så blir jag stilla lagad, sakta blir jag hel igen...
...saknaden fylls med...kärlek...