Ja, julen...har alltid haft så dubbla känslor inför julen... Den här julen blev absolut inte som jag tänkt mig... men där på toan, när jag räknade till tio och försökte undvika att börja gråta, slog det mig - hmmm vi är ju bara människor och det enda vi vill är att göra en bra jul för barnen...så jag andades, gick ut i soffan och satt mig med min älsklings x och till lika far till två av barnen...Och så sitter vi där, med en ny mummin film jag och fyra underbara barn och älsklingens x. M den äldre kryper nära och håller om, E kramar min arm och M den yngre kramar om min fot...Min älskling...ja hon låg sjuk inne i sovrummet...då och då gick jag ditt och pussades och påminde henne om att jag älskar henne...och gick ut i mitt vardagsrum och såg fyra människor till som jag älskar och en som efter denna julhelg, har blivit lättare att förhålla sig till... mitt i julkaos, vattkoppor, vinterkräksjukan, influensa o trötthet...så börjar jag fatta, hon älskar mig och oberoende vad "han" vill, så är det vi...så efter Kalle, julmat och paket öppning, sitter vi en mindre skara människor och julen blev inte som jag tänkt mig...men jag insåg att kärleken övervinner allt...