"Guds kärlek är som stranden och som gräset,är vind och vidd och ett oändligt hem.Vi frihet fick att bo där, gå och komma,att säga "ja" till Gud och säga "nej".

"Guds kärlek är som stranden och som gräset,är vind och vidd och ett oändligt hem.Vi vill den frihet där vi är oss själva,den frihet vi kan göra något av,som ej är tomhet men en rymd för drömmar,en jord där träd och blommor kan slå rot.

Guds kärlek är som stranden och som gräset,är vind och vidd och ett oändligt hem.Och ändå är det murar oss emellan,och genom gallren ser vi på varann.Vårt fängelse är byggt av rädslans stenar. Vår fångdräkt är vårt eget knutna jag.

Guds kärlek är som stranden och som gräset,är vind och vidd och ett oändligt hem.O döm oss, Herre, frisäg oss i domen.I din förlåtelse vår frihet är.Den sträcker sig så långt din kärlek vandrar bland alla mänskor, folk och raser här.

Guds kärlek är som stranden och som gräset,är vind och vidd och ett oändligt hem."

Önskar att jag inte var så knuten...och inte så rädd...