I kostym och Dr Martins

Denna sista arbetsdag innan semestern fick jag återigen ta mig an en ny uppgift, jag fick återigen ställas inför en arbetsuppgift jag tidigare aldrig gjort...

Jag visste att det var en friluftsgudstjänst...med musik inslag...

Någonstans vid vägbeskrivningen anande jag att det verkligen var en frilufsgudstjänst med stort F....

Längre och längre in på krokiga vägar, mindre och mindre blev dem... mer och mer skog...mindre och mindre stugor...

Så kom jag fram... hade fått veta att jag skulle parkera vid skyllten "Vänd plan förbjudet att parkera"

Där tog jag mig ännu en bit ut i naturen...

Där var jag, ensam mitt ute i ingenstans och stod och tittade ut över vattnet...och tänkte:
Är det verkligen här jag ska va?
Men så kom så sakteliga musikerna som skulle medverka...och två församlingsbor och en söt hund...

Ja, jag vet inte vad jag tänkte... När jag åkte ut på friluftsgudstjänst mitt ute i skogen, ute på några klippor i sammets kostym och Dr Martins...

Å ännu mer fel kände jag mig när de sa att de brukade bara vara så att prästen sa några korta ord i början sen spelade de musikerna, medan alla andra grillade...

Å så blev det, de började spela... jag sa några väl valda ord och de spelade lite till och så grillade vi tillsammans...

Ibland känner man sig fel... samtidigt som man kan känna sig helt rätt...

Min upplevelse av att ha en bild av vad det var jag skulle komma till och att bilden inte stämde överens med hur det sedan blev...var oxå de väl valda orden jag valde att prata om, samt att prata om den spruckna krukan som en man bär i sitt vatten ok, till brunnen varje dag på sina axlar, som känner sig oduglig efter som krukan varje dag kommer hem halvfull och den andra krukan full, eftersom den är utan sprickor. Krukan som har en bild av hur en kruka borde vara...hel och inte sprucken...
Det krukan inte ser är att den med sin spruckenhet får dikesrenen att blomstra i full prakt...

Ja de orden och den stilla stunden fick oss att sitta där och grilla vår korv och dela bilder av livet som inte blev som vi tänkt...
Kring elden, mitt i ingenstans fick vi dela liv, dela mänsklig spruckenhet...och för en stund vattna våra själar...