Älskade syster dotter!

Hon är stor... eller iallafall större...eller äldra vore väl mer korekt uttryck...
Jag blinkade och helt plötsligt var hon inte längre den rödhåriga rulttuta som upptäckte världen med stor nyfikenhet...
Som varje gång det blev reklam avbrott på tv - släppte allt hon hade för händerna och satt sig millimeter nära tv:en och tittade intensivt på vad nu det gavs reklam för... och så fort barnprogramet började igen gav hon sig i väg tillbaka till sin värld...
Hon som alltid pratade med nallar, dockor, bilar, mig och alla runt omkring...
Hon som gömde en limpa i leksaksspisen...för att det skulle vara bra att ha, utifall...
Minnen sveper förbi...
Nu är hon konfirmerad... hon har pojkvän och jag förstår inte vad tiden tog vägen...
men ser att tiden har gjort henne till en underbar och vacker människa. Jag hoppas att livet ska behandla henne väl och att hon alltid skall ha modet att våga följa sitt hjärta...

Tänker på orden hon fick på sitt dop...

Ord av Peter LeMark:

Må du snubbla på dom stenar, jag aldrig själv fick snava på
Så att du sen kan resa dig, och stadigare gå
Du kan aldrig någonsin hindra, alla sorgens fåglars stråk
Men du kan hindra dem att bygga bo, och att flyga lågt
Så må du räcka mörkret handen, säga hej med öppen mun
Så du alltid skönjer smärtan, i varje lycklig stund
För jag älskar dej, jag älskar dej, och ännu ännu mer
Men må du inte stå i skuggan, av den kärlek jag ger dej

Jag ska vänta vid ett vatten, du ska gå vilse, barn
Håll ditt huvud högt, ta din tid
Jag ska vänta vid ett vatten

Du har givits denna vardag, för att längta härifrån
Så försök bekämpa ledan, med din silver-saxofon
Må du möta någon på stigen, som ger dej all sin lojalitet
Och som älskar dej i trohet, för någonting du inte vet

Jag ska vänta vid ett vatten

Lova mej att aldrig lita blint, på det jag sagt
Lita på dej själv, men framför allt, var på din vakt
Jag kan inte ge dej livet, du kan få vila i min famn
Du ska göra dina egna sånger, under ditt eget namn