Den 5 Maj

I dag ringde mobilen, det var min mor som ringde... eftersom jag satt upptagen med jobb lätt jag telefonen ringa, när tid fanns lysnade jag av mobilsvar...

...det var mamma som sjöng: Jag kommer aldrig att glömma den 5 Maj....

...Hej Gumman i dag är det 34 år den du kom hem till oss...

En gång i veckan tänker jag nu för tiden på att jag är adopterad....och det är när familjen bänkar sig framför spårlöst....
...tänker att jag till viss del kan känna igen mig i deras frågor och sökande...
...annars är det en tanke som sällan tar upp mitt sinne...

Jag träffade min biologiska mamma...det blev inte bra, inte speciallt tårdrypande, inte speciellt lyckligt...
Jag träffade även min biologiska (halv) syster...som inte var adopterad men hade bott hos pappa(an) och inte hos vår gemensamma mor.

...några år senare satt jag på mammas begravning och var med om en av de märkligaste stunder i livet...
Den förlorade dotterns återkommst...och prästen som talade om den goda mordens som nu var saknad...trots att vi inte kände varann, jag o min halvsyster, tittade vi på varandra och höjde ögonbrynen stort...den goda modern?!!

Avlägsna släktingar som menade att hon börjat missbrukat pga mig...att det faktiskt var mitt fel att hon en gång för länge sedan började missbruka...

En skuld som jag inte riktigt kan ta på mig...

Tacksam över att jag den 5 Maj kom till det som jag kallar för min familj, till de människor jag kallar för mamma och pappa, bror och syster.... Är tacksam för det som i mitt hjärta är min familj, utanför biologiska gränser. tacksam för att de som för mig är mamma och pappa och som alltid varit det och alltid kommer att vara...att de öppnade sina liv och hjärtan för mig...
Tack