15.45 då somnade hon stilla....

Nu har hon kommit hem... Gud har kallat hem en av sina änglar...

"Du kommer aldrig mer tillbaka
och ingen vet vart du gått
Så gärna skulle jag velat resa
dit du farit, om jag förmått
Att ge dig någonting på vägen
Hålla din hand
Säga ditt namn
och visa dig vart du ska gå

Där på andra sidan
Där på andra sidan
Ditt jag inte kan gå"

Jag behöver inte vissa dig vägen mormor... det är nog du som kommer få vissa mig vägen när min tid kommer...där på andra sidan...

Hoppas du har försonats med morfar...och alla andra du har haft omkring dig...som gått bort, till andra sidan...som du har saknat och längtat till...

Du har längtat...hem till Gud...

Minns hur jag skämdes så när du var med i kyrkan... du sjöng så högt...alla hörde dig, din röst överöstade alla...sen kom jag att sakna det, när rösten din inte bar längre...då saknade jag den där gälla, klara, lugna rösten som bar över allt... men som oxå bar en tro...som bar allt. Din tro har burit mig många gånger... vetskapen om din bön för mig... har fått mig att fortsätta...
Tror att du sjunger där uppe med änglarna...ja, jag annar att du gör det...kan se det framför mig...

Ja, du kommer fattas mig mormor... men vi ses....
och när vårregnet faller och sommarkvällssolen värmer min hud...och vinden smeker mig ömt... är det du som gör mig påmind om att du finns mitt ibland oss...
Med din värme...

Vi ses mormor, där på andra sidan och tills vi gör det... vill jag var en fågel som ger mig själv åt vindarna

Vi ses mormor...