Snigel hus

Farchineras över hur två sängar och två draperier och några täcken kan förvandlas till en snigel...ja eller ett snigel hus.

E:s kommentar när jag sträcker mig efter mobilen som ligger på sängen, bakom draperiet:
- Men sticker du in handen i snigelhuset?

Undrar var min egen fantasi tog vägen någonstans.

Tänker på fantasi och kreativitet, undrar hur jag kan skapa platform för mig och andra att få vara kreativ och få utrymme att använda sin fantasi.

Ser hur min egen kreativitet försvinner i högar av papper och utskick, i livet som i bland rusar på alldeles för fort, livet som oxå är det som bjuder på inspiration, som får min kreativitet att växa.
Ser hur konflikter, missunsamhet och "grus i maskineriet" gör det svårt att vara kreativ.
Ser hur frånvaron att ha någon att bolla sinna tankar med, gör att kreativiteten stilla lysser med sin frånvaro eller iallafall inte är lika blomstrande om det fanns ett bollplank, där på andra sidan....
Ser hur rädsla gör att fantasin inte får leka fritt, ser hur kreativitetn stilla håller sig gömmd i skuggan av oro och rädsla.

Undrar när jag ska se att sängen, täcket och draperiet, är ett snigenhus, med en snigel som är ute på upptäcksfärd.
Undrar när jag ska se att filten på golvet är en båt som åker ut på äventyr på okänt vatten...
Undrar när inspirationen, kreativitetn och fantasin ska få utrymme och undrar hur jag ska kunna städa bort högar av oro, rädsla, trötthet och stress. Undrar när högarna av "måste-ta-tag-i-nu-på-en-gång-högarna" ska minska och inte växa...
Kanska ska sluta undra...
och börja fantisera istället...
eller?