Människor kan man inte röva...

Tänker på boken som många säkert läst...eller sett filmen...

Boken och filmen som finns i mina tankar är Ronja Rövardotter.

Det är ett speciellt kapitel, en speciell scen som inte vill ge sig av i från min tankebana.

Scenen är när Ronja har skillts från Birk och de går åt varsit håll i Mattisskogen för att ta sig hem efter en dag i skogen...

När Ronja kommer hem så hör hon ljudet av nöjda rövare...
När Mattis ser henne så rusar han fram till henne och lyfter upp henne och triumferande talar han om, vad han fångat med sina egna händer. En huggormsyngel...

...och då ser Ronja, i ett hörn, Birk, bunden till händer och fötter...med blod i pannan...och förtvivlan i blicken.

Då brister det för Ronja.

Och Ronja utbrister:
- Saker och prylar och vad ting som hellst kan man röva, men människor kan man inte röva - då vill jag inte var din dotter mer...och hon slår Mattis i sin förtvivlan...

Berättelsen fortsätter och rövarna bryter upp efter att Lovis kör ut dem...


Saker och vad ting som helst kan man röva, men människor kan man inte röva...

Jag hör orden... och de griper tag i mig...

Tänker på hur ofta vi rövar männsikor... hur vi binder varandra till händer och fötter och föder förtvivlan...

Vi gör oss till tolkningsföreträdare för vår egen sanning, sanningar som i bland rövar och förstör, binder och krymper människor...

Ibland är vi de som bara står tyst brevid, när människor rövas ont i vår närhet...

Ibland blir vi som Ronja - det brister och vi säger ifrån - Människor kan man inte röva - sluta nu...

Helvetets gapet som skilljer de olika rövarbanden åt, de som under olika omständigheter kommer att bo i samma borg...men som delat sig på grund av ett åskväder. Vid det helveteskappet kommer Ronja att hoppa över och Mattis har inte längre någon dotter... men det har Lovis...Ja, ni kanske känner igen berättelsen...

Berättelsen fortsätter och tillslut blir det en bro över helvetesgapet, över den spricka, som skillt de två rövarbanden åt, en bro över det gap, som Ronja tog, när hon sa nej... jag går inte med på att ni rövar människor...Hennes hopp, skapade en bro...
En bro som förenar, försonar och ger möjlighet till växt...

Saker och vad ting som helst kan man röva, men männsikor kan man inte röva...