Respekt!!!!

Jag är inte mor - så jag firades inte igår...
Jag är homo - så jag får inte gifta mig kyrkligt....
Jag är inte hetro - så jag kan aldrig bli familj...eller?

Det slår mig att jag nog aldrig kommer sluta behöva "komma ut"...
Det slår mig att nära och kära oxå får "komma ut" gång på gång...

Utanförskap...
Minoritetsskap...
Rädsla...
Frustation...

Men man behöver inte vara homo för att känna utanförskap eller för att känna att man är minoritet..
Man behöver inte vara homo för att känna sig rädd och frustrerad...

Det räcker att man är tex skilld... eller att pappan (eller mamman) inte finns i livet längre...
Det kan ibland räcka med att man bor i lägenhet så är man udda...
...eller att man har fyra barn... gränsen går där vid tre...tänk bara på bilarna... "familje bilen"... har (oftast) bara fem säten. Ja, jag vet att det finns de med fler sätten... men generalt...
Det kan räcka att man är bonus vuxen, man kommer alltid betraktas som en barnlös...
- Ja, man du har ju inga egna barn.
Ja, det räcker med att vara människa...så kan man känna sig utanför...ensam och oförstådd...

Hur levar man i minoritet?

Hur hittar man människor som man kan känna att man identifierar sig med? När man tappar alla vänner, på grund att man "byter livsstill", att man tappar sitt sociala nätverk bara för att man "kommer ut", hur gör man som männsika då?

Har hört så många livsberättelser om hur männsikor som förlorat sina vänner när de kommit ut...
Vet själv hur jag förlorat vänner när jag "kom ut"...

För alla er som kämpar för att leva det liv ni vill...
För alla er som förlorat något på vägen...när ni sagt ja, till det ni drömmer om...
För alla er som känner er udda...
För alla er som känner er ensama...
För alla er som vågar gå er egen väg...

För alla er -RESPEKT!!!