måndag 15 juni 2009

Räkningen har börjat....

Jag har skaffat mig en räknare...känner att det finns en risk att min självkänsla kommer göra att mitt självförtroende dalar...
Kännes ibland märkligt att jag å ena sidan älskar att skriva...men ogillar att läsa...
Dyslektiker som jag är får jag ofta hugg och syrliga kommentarer...när min kunskap om ord och formuleringar inte räcker ända fram...

Undrar om ni där ute som skriver tänker samma som jag: Är det någon som läser? Är det någon som tycker det är intresant?
Undrar on ni tänker som jag: Varför skriver jag... jag skriver om det som är nära, i kroppen just då... ibland känns det som om världen krymper bakom tangenterna... ibland så öppnas en värld och den blir hissnade stor och ogreppbar...

Orden på min sida, en spegling av mitt liv, min tankavärld, mitt tankekosmoz, där jag är kung.

I orden...
Söker jag ibland mening...
Längtar jag ibland efter mening...
Kämpar jag ibland att inte kvävas av det meningslösa...
Känner jag ibland meningen...

Orden, komprimerade, zipade...min värld, komprimerad och zippad...iallfall en del av min världe...nerskrivet på haltande ord...haltande meningsbyggnader och hoppande bokstäver...
Tänker på orden:
Du lägger din skatt i bräckliga lerkärl...
...och tänker...
Ja, jag skriver ju för att jag tycker om det... och det är en skatt i sig. En skatt oxå att våga göra något som man tycker om - även om en dyslektiker inte borde blogga...och räkne mätaren bara är uppe i två...

4 kommentarer:

Cecilia N sa...

Tanken att du inte har kunskap om formuleringar kan du lämna därhän. Stavfel ser jag, men eftersom jag vet om ditt handikapp så skuttar jag över dem.

Du skriver intressant. Formuleringar och vändningar ger nya infallsvinklar och det är roligt att utvecklas av att läsa dem. (När nu bristen på tillfällen att lyssna är så skriande.)

Kung av kosmoz sa...

Tack tack, de orden värmde denna regntunga dag till både sinne och ute väder :-)
Ja, du får väl komma ut på besök i Högsjö lite då och då :-)

Vinkona sa...

Orden -en zippad värld. Det ska jag bära med mig. För precis så känns det verkligen ibland. Både när orden känns meningsfulla och "mitt-i-prick" och när de känns fattiga på betydelse.
Tack!

Ebba G sa...

Hm. Du har formuleringar som är annorlunda. Jag har sökt någon som tror utan att behöva pracka på någon annan sin tro och när du skriver ser jag att du har en tro - men jag har mycket svårt att tro att du skulle strypa mig med den.
Det räcker för mig. Om du visste...
som gammal tjackhora är man van att vara både föraktad och sedd med moralistiska glasögon... Tack för att du skriver.