Vi går längst med en sommar solig gata...måsarna sjunger sin skrattretande sång...vi små pratar om stort och smått. Leendet som vittnar om självinsikt sprider sig över hennes ansikte...
Orden träffar mig rakt i hjärtat, landar i magen och jag får en (o)behaglig klump i magen som påminer mig om att man (jag)aldrig blir färdig...
Samtidigt slår mig tanken, finns det något mer fantastiskt att få gå brevid människor och för en liten stund växa tillsammans. Att för en liten stund få ta ett litet steg till, tillsammans och få växa lite lite till...
Är tacksam för alla förtroenden...så tacksam
2 år sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar