Nystädat

Det är härligt, tillbaka till naturen, ursprunget, moder jord...

...eller näääähä...det var ett stampat jordgolv...pga av alla smulor och sand och grus som smyger sig in på natten och lägger sig som en (o)behaglig matta i lägenheten...

Varför känns det alltid som det tar längre tid att städa än att röja ner...


Det är väl så... i livet i stort...
...det som handlar om att riva ner...det går fort...
...det som handlar om att rasera...det går fort...

Sakta, sakta börjar ombyggnads procesen...och presis som det är när jag städar, kommer jag alltid till en punkt där det känns som att inget händer...det blir nästan lixom stökigare...
Kläder överalt, som slås om utrymmet, med dammråttorna som är gigantiska som ligger i drivorna av grus och intorkad pasta....allt det höjer sig över mig och jag tror att jag ska bli fullkomligt galen...(knaster, knaster, knaster...)

...så helt plötsligt, öppnar sig en värld, där soffan är röd i gen, kläder ligger i prydliga högar, skor står (nästan) på hyllan, drivorna av dam, grus och matrester, har fått ge sig i väg till dammsugarens trygga viloplats...

Som när själen städar och växer... ett tag tror jag att jag ska bli fullkomligt galen, förgås av oro och smärta, oupplkarade tankar, känslor och egenheter...
Så helt plötsligt kommer ljuset... gruset i själens maskineri, har flytt sin kos och en känsla av välbefinnande infinner sig...

Det är skönt så länge det varar, det ny städade...och lite knaster under fötterna, gör en ju bara medveten om att man lever...eller?