Gör ont...

Har lånat mina ord i dag, iallafalla några, så är det väl ibland, att ens egna ord inte räcker till...
Ja, inte ens känslor heller...eller ens vilja, önskan och handling...
De faller och försvinner på vägen i livets krockiga bana...bräckligheten blir bräckligare...rädslan större än livet...

Att växa...
Att hitta rätt...
Att hitta nytt...
Gör ont.

Att lära sig livets hemligheter...
Att lära sig se livets svårigheter...
Att lära sig leva med sina misstag...
Gör ont.

Att stå kvar...
Att inte fly...
Att lyssna...
Att förändras...
Gör ont.

(Här kommer de lånade orden...)

Försvarslös

Du är inte värdefull
slog nattens handflata
mitt ansikte med
Det var mitt eget hat
som ekade mellan bergen
Jag hade klätt mig i rustning för kamp
Hur kunde slaget slå så hårt?
Jag visste vem jag var
jag visste vad jag hade
Skuggan, mitt dolda jag
smög sig hastigt på
Det räkte inte att jag slipat svärdet
vässat min pil
Jag var försvars lös
när jag klev in i mitt liv.

En stund i dag

En stund idag
kände jag
ville gråta
vile skrika
ville famna
ville slå
ville du skulle
förstå
Jag satt stilla
och log
tänkte, Gud förstod.


Jag vill inte strida i mitt liv, jag vill finna vila och ro - att låta mig föras med, i livets galna dans. Jag vill att mitt eget hat skall sluta eka i bland bergen...
Jag vill dansa med min skugga, famna henne och verkligen våga leva...
Jag vill vara försvarslös...men inte gå i försvar...
Jag vill vara rustad för livet...men inte vara klädd för stird....
Jag vill känna att jag själv förstår...och kunna vila när jag inte gör det...
Jag vill kunna känna "Gud förstod"...våga andas in närhet, tillit och framtids tro.

När livet brister...när livet inte blir som jag har tänkt....
Gör det ont.

Gud lär mig leva med smärtan.
Gud lär mig att släppa taget.
Gud inte som jag vill...utan som du....
Lär mig att leva med att jag aldrig blir färdig...men med mod att sträva efter att växa och mogna...
...även när det gör ont.