torsdag 3 september 2009

När man vet vart man ska är det svårt att visa vägen

I mitt jobb får jag då och då åka till mindre kända ställen i vår byggd, ja ibland finns det inte ens att hitta på eniro eller hitta.se...
Men min vana trogen så frågar jag ofta efter vägen.

Så för ett tag sedan fick jag en adress och en vägbeskrivning, där jag fick direktiv att svänga vänster precis när man åkt över krönet och vid busskuren, sen skulle jag bara åka en liten bit och där skulle det ligga ett stort vit hus och strax efter det kom ett litet rött...
Där var det.

Men det som var en busskur, såg jag som en "mjölkpall" vilket innebar att jag åkte förbi busskuren och kom alldeles för långt...

När jag väl hade hittat busskurer, så han jag passera tre olika konstilationer av "ett stort vit hus och ett litet rött brevid" innan jag kom till ett litet rött hus och strax efter det ett stort vit...
Åter igen tar jag upp min telefon och ringer och undrar...Är det här där det står xxx på skyllten som jag ska?
med viss språkförbistring säger rösten på andra sidan, nej men åk tills vägen slutar...
okej tänker jag... lite skepptisk svänger jag in på vägen där en skyllt (som hade sett sina bästa dagar) säger "skogsväg"
och skogsväg det var det... djupare och djupare in i skogen bar det av och jag känner i magen detta kan inte vara rätt... men men, det var ju i en sommar stuga jag skulle till.
Men vägen blir mindre och mindre och telefonens täkning blir mindre och mindre och är helt plötsligt lika med noll... samma utveckling händer med vägen...
Beslutar mig då för att vända...eller okej... vägen tog slut och det blir till att backa tillbaka...

Så efer en lååååååång bakåkestur, kommer jag fram där jag senast använde livlinan "ring en vän" (eller den du ska till) :-) så ser jag hur en människa står och tittar bort åt det håll jag för en stund sen kom i från när jag rigde och fråga om vägen...
Det var visst där - ja där jag stog när jag frågade om det var ditt jag skulle... vilket de kommer på att de inte tänkt att det stått det på skylten...

Men men, jag kom fram till slut och så även hem...

Tänker att vi så lätt blir hemablinda... man är så van att åka och man ser det man ser och glömmer bort att andra ögon ser annat...

När jag ska besktiva vägen till en position... vare sig det handlar om vägen till att ta sig från punkt A till punkt B eller om det handlar om att besktriva sin själs vandring från punkt A till punkt B. I bland gör man allt på rutin och glömmer att lyfta blicken och se vart man egentligen har för omgivning...
Man kör på rutin och tänker inte på varför man ser det man ser och säger det man säger... Vare sig det handlar om bilkörning eller om att se sin själs vandring i livet...

Ja, 30 min senare kom jag alltså fram. Fnittrig och fachinerad över att det kan vara så svårt att beskriva vägen som man kan så väl...
Så bjuder det konkreta livet på en spegling av själens dans...som oxå självklart är konkret och verkligt...

Inga kommentarer: